Överlever Juholt helgen?

Jag har varit lyckligt förskonad från Svensk TV sista månaden och det har varit en fröjd att slippa alla politiskt tillrättalagda program och "experter" som på något förvånansvärt sätt verkar inte kunna bytas ut. Vem är inte trött på Göran Greider, Lena Melin och K-G Bergström? Nu så har jag tittat lite på nyheterna och debattprogrammen men de är så förvånansvärt förutsägbara. Förutom en sak: Nu har tydligen fördämningen brustit och det är ok att basha socialdemokraterna. Alla är så förvånade men förfallet har funnits under en längre tid och vi i Sverige har ju haft ett i det närmaste unikt fenomen att ett parti har kunna dominera så länge. Detta har berott på flera faktorer men en har ju varit att de borgerliga inte har varit lika trovärdiga. Nu är situationen den omvända enligt mig själv och nyligen gjorda undersökningar bekräftar detta.

Trots detta så har de intellektuella bedrivit en i det närmaste ett lämmeltåg ut ur socialdemokratins innersta krets och kvar står trojkan Juholt, Waidelich och Monica Green. Hur kunde det gå så illa och förstod inte Berit Andnor att trovärdigheten bygger på att de som representerar ett parti kan fatta klokare beslut än vi själva? Min förklaring och andras är nog att de mentalt fortfarande styr Sverige och att de bara ser en tillfällig svacka och att gräsrötterna ute i landet var innerligt trötta på kanslihushögern som regerat sedan Palme gick bort och att det skulle vara en traditionell sosse. Nu fick dom som dom teg men Juholt är egentligen bara en symbol för förfallet än förfallet själv och vi får väl se om han överlever helgen. Mitt tips är att han överlever då han precis om tidigare inte kommer att gå frivilligt då han nu nått sina drömmars mål. Det kommer att bli ett blodbad utan dess like och knivarna som vässats kommer att gå varm i detta parti med så höga ideal. Om man inte var cynisk innan så hur ska man tolka allt detta som att de som valt politiken som karriärväg slåss med näbbar och klor för att behålla sina positioner nu när skeppet sjunker? Solidaritet med sig själv sa bull, inte så snyggt sa Bill.

Veckans Joe Hult

Man kan undra varför jag bara skriver om Smålands svar på Kim-Jong Il. det hela är mycket enkelt. Han är ett praktexemplar på det som denna blogg hela tiden vill bevisa, nämligen att den representativa demokratin har nåtts vägs ände och att de som utses inte kan fatta klokare beslut än vi själva och därmed faller legitimiteten i systemet. Det finns givetvis fler än Juholt som faller inom denna kategori. Vi kan ju ta Monica Green som ett annat exempel. Denna strävsamma kvinna från Skaraborg har envetet kämpat på om förbud mot djursex. Det verkar ju självklart men som många påpekat så finns en gränsdragningsproblematik vilket inte hindrat Monica att klampa runt som en yr elefant i ett glashus och bli riksdagens drift-kucku nummer ett. Det borde för alla medvetna partiledare göra att ovannämnda hamnar i kylboxen men inte för Håkan som aldrig verkar läsa något i den digitala världen. Han kanske tycker att den digitala världen är lika dumt som att byta namn på Domus till COOP och då har han utnämnt djursex tanten till talesperson för IT frågor. Vips så har hon uppfunnit IT-titti och blivit drift-kucku igen.
Man kan inte annat än tycka synd om nätrötterna som Johan, Peter och frilansen Laakso.

Sedan förekommer rykten som säger att han har stora problem med att rekrytera kompetenta personer till sin egen stab. Det är så att säga tomt i verkstaden och på något vis känns det som om valet av Juholt som ju kuppades igenom av Småland och Dalarna med minimalt support av de välutbildade i partiet, har gjort att alla sitter på bänken vid sidan om och väntar och ser hur det utvecklar sig.

Analysen av detta är ju att partiorganisationen inom Socialdemokraterna är helt fel med starka anställda ombud och regioner som låser varandra i en aldrig sinande maktkamp. Det vi ser är en dödskamp i slowmotion på vårt gamla statsbärande parti som tagit makten för given och därmed en spikrak karriär med löner och positioner som andra bara kan drömma om. Ta bara dottern till Mona Sahlin som fick en tjänst på ambassaden i Washington och gick därmed förbi alla regler på UD och SSU egen dogfighter Anna Sjödin som nu är rektor vars tjänst hon fick direkt efter att ha avslutat högskolan. Helt obehörig hon med.

Sammanfattningen finns här!

Liten uppdatering

Bloggen lever fortfarande och firar 1 år. Hade tänkt att uppdatera den rejält men tiden räcker inte till till alla projekt. Det som saknas är det bakgrundsmaterial till mina åsikter om att den representativa demokratin sett sina bästa dagar. Detta är då tänkt att vara bakgrundsmaterial och blogginläggen speglar de dagliga betraktelserna.

Det saknas som sagt inte bloggämnen. Generellt så går livet sin gilla gång i Sverige och Sveriges politiker är sådär skönt avskärmade från verkliga livet när man med liv och lust diskuterar ROT och RUT som om det vore skillnaden mellan liv och död. Man kan konstatera att kriteriet för att vi ska ha representivitet inte är uppfyllt, det vill säga att de vi låter oss representeras av ska kunna fatta klokare beslut än vi själva.

Ett typexempel på en modern parlamentariker är stolpskottet Monica Green som tycker Eskil Erlandsson är en skum typ som inte vill förbjuda djursex uttryckligen trots att den redan är med implicit i djurskyddslagen. Här är exempel på hennes logik eller hur var det nu.......
Så passa er nästa gång ni klappar en tax på magen så att ni inte kommer åt en erogen zon.

SSU ägnar sig åt att försöka registrera alliansen som varumärke åt sig själva. Bättre det än allt det andra de gjort på hotell i Bryssel eller slå ordningsvakter på käften. Det går framåt så att säga, nästan lite intellektuellt över det hela. Go Jytte!

Garva kan man göra och njut nu av solen i dessa så fantastiska vårdagar precis som vår huskatt som följde med på en grisjakt och var så uppspelt att han inte kunde stå stilla. Det är livskvalitet i Småland! Frågan är om Monica läser in något sexuellt i denna bild?