Dags för samling vid köttgrytan

Det verkar som om Vaclav Klaus nu fått igenom sina krav gentemot EU och kommer att skriva på Lissabon fördraget. Skulle gissa att innan bläcket torkat så har ryggdunkarna samlats i Bryssel för att göra upp om toppposterna. Inte i demokratisk anda utan bakom stängda dörrar för att utse en EU president och en EU utrikesminister. Att EU bygget led av ett demokrati underskott innan var det tydligen ingen som brydde sig så mycket om. Varför inte plita dit folkomröstningar av ALLA medborgare samtidigt i hela EU vid viktiga frågor som tex. att ändra konstitutionen vilket dom nu gör. Nej istället var det några få länder som genomförde en omröstning och om de sa nej så kör en omröstning en gång till. Smakar mycket illa detta och bådar inte gott. Skulle vi dessutom får Tony B liar på posten som EU president så är katastrofen ett faktum.

Trianguleringens era slut?

Trianguleringen startades i en anglosaxiska länderna USA och England som en reaktion på att de stora ideologiska skillnaderna suddats ut och i syfte att få makten så tog man över motståndarens åsikter och gjorde dom på så vis till sina egna och samtidigt paralyserade de andra partierna.

Tony Blair bröt Tory Partiets långa dominans med att då således driva en konservativ politik med fortsatt avreglering tex och framförallt starka band till USA och dess dåvarande President Bush.

Denna politik har varit framgångsrik såtillvida att dom har lyckats behålla makten i 12 år nu men frågan är om inte fällan slagit till ordentligt nu. För Blairs efterträdare Gordon Brown så verkar det som om alla lämnar det sjunkande skeppet. Att han får problem nu är ju inte så konstigt då han är i högsta grad involverad i den kris som har uppstått genom att flöda marknaden på krediter.

Tar vi detta till Sverige är det dåliga nyheter för Moderaterna eller som de så fint heter de nya moderaterna. De har ju triangulerat sig in i Socialdemokraternas domäner med att försvara LAS, reglerad hyresmarknad osv. Frågan är hur fräscht trianguleringen känns och om det inte blir en väldigt fadd smak efteråt. Vill man inte rösta på några som brinner för sina frågor och om de inte för allmänhetens stöd försvinner och andra tar vid som brinner för sina istället får vi partier som är som amöbor där makten gör först och anpassningen är total.

Därför kändes det uppfriskande att EU valets vinnare nu är MP och FP plus PP som alla drivit en väldigt tydlig linje med vad dom vill och inte vill.

Vad socialdemokraterna vill är ju en fråga. Mona Sahlin vill ha makten lika mycket som Fredrik Reinfeldt och hennes problem som vindflöjel är att vindarna kommer från så många håll nu så det är inte lätt att navigera på ett stormigt hav. Tidigare har hon varit duktig på att plocka upp den fråga som varit inne som tex. HBT eller genus men nu tror jag ärligt att hon är riktigt vilse i pannkakan, stackars stylade tanten.

Kan det vara så att Mona och Fredrik med sin Blair inspirerade politik är slut? Vi väljare vill ha politiker med pondus integritet och glöd, till skillnad från retuscherade politiker där konturerna inte går att utskilja.

Media: SVD, AB, DN, SVD1, DN1,