En demokrati i förfall

Ideologierna är uppfunna för cirka 200 år sedan under skiftet mellan feodalismen och industrisamhället och passade just industrisamhället bra. De speglar de faktiska och ibland fiktiva motsatsförhållanden som fanns då som tex arbete och kapital. Nu med LO som kanske den största aktieägaren i Sverige så är ju bilden mer mixad. Då runt sekelskiftet var samhället mycket mer hierarkiskt organiserat med tex. Taylorismen som ledande inom industrin vilket återspeglade sig även på den då växande demokratin. Väldigt få var högt utbildade vilket då var naturligt att de representerade de mindre utbildade och ett demokratiskt system utvecklades, nämligen det vi har idag, den representativa demokratin.

Nu när vi traskar vidare i utvecklingen och har en befolkning som är bättre utbildad än någonsin och vi har teknologi som möjliggör en kommunikation på tvärs istället för top-down så är den representativa demokratin med partier baserade på ideologi och organiserade som preussiska armen inte i takt med tiden om man uttrycker det milt. Detta yttrar sig idag i form av ökande politikerförakt i västvärlden samtidigt som demokratin skördar nya segrar i andra delar av världen där man tidigare haft despoter och inte kommit lika långt i samhällsbygget. Denna paradox måste man vara medveten om. Ett annat fenomen är att de som engagerar sig i politiken idag mindre och mindre gör det för sin egen övertygelses skull utan mer för sin personliga vinning, vilket tex i Sverige har fått till följd att topppolitikernas arvoden lämnat terra nova och svävar helt ovanför befolkningens huvuden. I Norge har dom 3 månaders ersättning efter att ha blivit av med en riksdagsplats, i Sverige livslång.

Nu när vi som sitter på åskådarplats åser socialdemokratins totala sönderfall i realtid så är det ett tecken i tiden precis som de interna striderna i KD eller utnämningarna av Lööf och Fridolin. De 2 sistnämnda är ju fina exempel på politiska entreprenörer som kastar ur sig 6 floskler snabbare takt än vi hinner säga sex laxar i en laxask.

Då ingen med makt har släppt den frivilligt så är det upp till folket att ta tillbaka vår demokrati. Det gör vi redan och the tipping point har inte kommit än men i kriser ska man inte säga aldrig då förmånerna sticker i vanligt folks medvetande. Jag frågade igår folk som jag träffade och de är heligt förbannade på Juholt och det som nu utspelar sig inom S.

Media: SVD, DN, Expressen

Centern och alliansen pissar på oss

Det kan ju tyckas vara en lite drastisk rubrik men att tillsätta Annie Lööf som näringslivsminister, 28 år gammal och ingen som helst arbetslivserfarenhet själv är ett hån mot alla oss som arbetar och knogar och bidrar till samhällets utveckling med våra surt ihoptjänade slantar. hur dom kom på iden att centern gamla bondeförbundet kunde tas över av de 13 edsvurna i stureplanscentern och helt ignorera sin själ som Rune Lanestrand så väl beskriver här. Så enkelt har vi nu gått från Maud som ska ha en eloge för att aktivt bidragit till att bryta 70 års socialdemokratisk dominans, men som uträttar ingenting som näringsminister till en som aldrig uträttat någonting någonsin. hennes debut har ju inte heller gått sådär bra utan hon har hamnat direkt på floskeltoppen och lär stanna där tills hon blir utburen från departementet.

Dock så har hon granskats mer i detalj än det andra wonderkiddet, Fridolinskan men det beror väl på att journalisternas politiska sympatier. Dessa besserwissrar visar dagligen hur vårt demokratiska system har förfallit.

Sakta faller Lööfet mot marken

Sällan har väl ett parti varit mer vilse i pannkakan än dagens centerparti. Med rötter på landsbygden och de små människorna har velat positionera sig mot den urbana väljarkåren och resultatet har blivit ett schizofrent parti vars signaler kommer från hela rummet, lite som FP var på 70 och 80 talet.

Nu har dom valt en ny partiledare efter Maud Olofsson som kommer gå till historien som den som drog ett stort lass att få ihop alliansen och därmed bryta 70 års socialdemokratisk dominans, men som näringsminister inte har uträttat någonting.

Hur kunde det bli så här illa? Jo svaret är enkelt. Politiker gror och växer i en mylla av maktspel, kotterier och där en narcissistisk personlighetsprofil är perfekt. Däremot logiskt tänkande, eftertänksamhet och långsiktighet är inga honnörsord som man förknippar med politiker så när dom väl uppnått makten så uppnår dom inte någonting utan status qou är normalfallet om inte fögderiet är i förfall och uppryckningen uppenbar såsom Gunilla Carlsson och SIDA. Där kunde en blind höna göra bättre än föregångaren. Så med tanke på detta har Maud, som säger sig vara småföretagare fast egentligen drivit ett kooperativ, ingen egen erfarenhet och därför har ju näringspolitiken blivit plakatpolitik endast.

Efterträdaren är ju om möjligt ännu sämre rustad av att verkligen göra skillnad då hon har noll arbetslivserfarenhet förutom sommarjobb som barista. Så centerns fromma förhoppningar
om fornstora dagar ska komma tillbaka, kommer inte att inträffa.