Nu så släpps plötsligt en dokumentär i SVT som skildrar en organiserad tjuvjakt på varg med ett löst organiserat nätverk på cirka 200 personer och som ingående beskrivs. Detta är helt orimligt att tro att ett sådant existerar av många anledningar och nu när jag fick chansen att se reprisen på svtplay så finns massvis med invändningar. Ett flertal av dessa finns listade hos min bloggkollega Wolter här.
Det som jag vill tillägga är ett verkligt fall av tjuvjakt som pågick i Småland för några år sedan. Det var en herre med 2 eller flera pitbulls som tyckte att grisjakt var mycket roligt att bedriva på annans mark och då speciellt på nätterna. Denna herre hade oftast en mycket liten mark legalt och utgick från denna under sina nattliga räder.
ALLA och jag menar verkligen alla markägare och jakträttsinnehavare kände till honom och samarbetade för att få bort honom. Det går inte att jaga på annans mark utan att denne får reda på det. Det går inte ens att jaga på egen mark utan att alla grannar vet om det. Så att det skulle existera en grupp som jagar på annans mark år ut och år in och ingen känner till dom eller alternativet alla känner till dom men ingen reagerar är helt osannolikt.
Varför kommer dokumentären just nu? Anledningen måste vara att någon på SVT eller de som gjort den, Peter Andersson och Björn Markusson vill påverka opinionen och beslutet att tillåta licensjakt. Nu när dess äkthet ifrågasätts så skriver dom en indignerad artikel på Newsmill. Så denna fråga som egentligen inte borde vara så infekterad fortsätter att engagera folk på bägge sidor som är helt oresonliga. Jag fattar fortfarande inte engagemanget. Varför inte skapa en motsvarande folkstorm för grävlingar som omkommer så tragiskt längs våra vägar och där ingen plockar upp dom och ser till att dom verkligen är döda. Helt ologiskt handlande från tangentbordsdrönarna vars kunskap om ekologi inskränker sig till att handla rätt mat till akvariet hemma.