Dirty politics

Det finns många aspekter och infallsvinklar i denna affär. Den första är att trianguleringen som började i de anglosaxiska länderna och nu spridit sig medför att detta är vad politiken kommer att handla om dvs inte ideologier för de är begravda utan skillnader i karaktär mellan inblandade personer. Knappast förtroendehöjande kan man lugnt konstatera. På 70 talet kunde den dåvarande justitieministern inte bara köpa sex utan även slå eller bli slagen och utnyttja minderåriga utan att det föranledde någon avgång. Då kontrollerade Palme media eller i det aktuella fallet DN som böjde sig.

Sedan skapar det politiska systemet inga bra ledare då systemet redan från början spottar ut alla som är renhåriga. Kom ihåg att Reinfeldt, den leende tvålkoppen, blev boss för MUF först efter en hård strid med Kristersson. Att han sedan läst en massa böcker i ämnet bevisar för mig att han inte är den naturliga ledaren.Att sätta ut sin kompis i kylan så här var inte schysst.

Att Aftonbladet nosar upp denna minst sagt suspekta affär luktar hämnd lång väg då Littorin var en av dom som myntade begreppet tobleronepolitik. Denna anklagelse är ju omöjlig att försvara sig ifrån då media har meddelandeskydd och beskrivningen är allt annat än kristallklar. Lena Mellin har ju tidigare varit som en presssekreterare för Mona Sahlin. Nu gör hon det jobbet.

Den sista aspekten visar att riksdagens ledamöter som alla är FÖR sexköpslagen inte på något sätt är representativa med befolkningen i stort då det kanske är 50/50. Det finns ju andra samhällsfrågor som kanske kanske är större än att jaga några som har frivilig sex där kontanter utväxlas. Som till exempel det dubbelmord i Ronna och den framväxande organiserade brottsligheten... eller kanske inte så organiserad men hänsynslös och ingen rädder för polisen där inte. Detta stör mig oerhört att det kan växa fram samtidigt som man i riksdagen diskuterar färg på kuvert. Det bevisar för mig att de inte representeras oss.

Dacke i djungeln

I Guatemala har SIDA en omfattande verksamhet. Jag ska försöka rota runt och se om våra skattepengar används till något nyttigt eller om de bara göder organisationerna som lever på dom, det så kallade biståndsindustriella komplexet. Det består av cirka 8000 så få är dom inte. Via officiella uppgifter kommer man inte långt. Bara svammel med det obligatoriska kvinnor och barn argumementet som bara är en täckmantel för att dom vill åt dina skattepengar.

En av organisationerna är kristna fredsrörelsen som har en hemsida här och bloggar här. Jag åkte själv ut till en av de avlägsnaste regionerna de har mot Mexico och hittade ingen masssvält som de pratar om överhuvudtaget. I själva verket så är infrastruktursatsningar ypperliga för att lyfta en fattig region och jag såg med egna ögon hur många lokalanställda det var på vägbygget som jag åkte förbi. Det ger lokala inkomster. Mest avslöjande är ändå att de är emot Brasiliens president som då de propagerar för att ta andras mark, dvs ren uppvigling med Svenska statens pengar.

Däremot en massa mikroföretagande som vi västerlänningar kan stötta när vi är här som turister och som gör att pengarna går garanterat till ursprungsbefolkningen som SIDA folket så engagerat stödjer. Bilden ovan visar min jakt kompis lokalt som tog mig långt in i djungeln via en flod och vi fick tacke vare dessa lokala guider se en helt fantastisk djurvärld med däggdjur som jaguarer, pumor, ozeloter, myrslokar som exempel till de mindre trevliga ormarna där vi själva var strax efter en boa constrictor. Jag själv kom över min skräck för krokodiler och badade i floden och sjön där den ovanliga morelet krokodilen som "bara" blir 4,2 meter som längst...

I Mellanmjölkens förlovade land så fortgår det som vanligt. Trots att de 2 alternativ som står till buds bara har marginella skillnader så framförs dessa som avgrundsdjupa. Micromanagement av staten som Niklas så fyndigt kallar det. Kanske är det närheten till köttgrytorna som gör politiker över hela världen dimmiga i sitt omdöme. Sven-Otto Littorin har avgått men skälen verkar aningen diffusa och S-bloggarna som lovat ren bloggning lägger så klart sin ved in i brasan.

The love gurus use hypnosis

De 2 jag syftar på är givetvis Sven-Otto Littorin, mannen med Amerikanskt bluffuniversitetsexamen och den kramande tandläkaren Angeles Bermudez-Svankvist. De har ju nu upphandlat 952 jobbcoacher för att coacha arbetslösa och till jobb förmodar man. Detta till en kostnad av flera miljarder. Samtidigt ges ingen kvalificerad vidareutbildning till de äldre arbetslösa som skulle behöva det. Hur går detta ihop? fortfarande bara en lekstuga för byråkrater och lycksökare?

Det gör det inte och man undrar i sitt stilla sinne vad dom har tänkt på. Fast vad kan gå fel när Angeles har rekryterat alla sina gamla kompisar från tidigare arbetsplatser med motiveringen att dom är dom bästa hon kan hitta i Sverige.

En tröst till alla som sitter fast i Sveriges svar på Gulag, arbetsförmedlingen, vill jag visa Monty Pythons sketch, the silly job interview. Se och njut: