Piedestalen hackas långsamt ner

Det är lätt att raljera om senaste veckans händelser kring Juholt och hans Kulbo, sambo, särbo och alla hans olika uttalanden.

Men om vi sätter på oss analyshatten så blir bilden värre för att inte säga mörk dystopi. Dagens ledare i DN , SVD och Sydsvenskan tar upp ämnet och det förfall eller snarare fritt fall neråt som vi ser hos dagens socialdemokrati.

För att försöka förklara detta så har den Svenska socialdemokratin under årtionden haft en unik position bland alla Europas vänster såtillvida att dom har haft en i det närmast obruten maktinnehav och varit det största partiet med över 40% av väljare under mycket lång tid. Inget annat parti i Europa kommer ens i närheten. Det har då utvecklats en intern kultur där makten tas för självklar och om man engagerar sig i unga år i SSU som Juholt så är karriären säkrad eller varje fall det ekonomiska oberoendet. Vi kan ta Ulf Nilsson som exempel, en av Juholts lokala kompisar som jag skrivit om här och här.

Precis som alla andra organisationer, partier och företag lika, så är en dominerande ställning en falsk trygghet då utvecklingen alltid går framåt och står man still blir man till slut omsprungen. I IT världen så har vi sett detta ett otal gånger med tex. Digital Equipment (nummer 2 en gång) och nu senast Nokia (nummer 1 på mobiltelefoner). I Italien så var kristdemokraterna stora en gång och idag pulveriserade. Så att de Svenska socialdemokraterna skulle vara förskonade för detta fenomen är ju inte troligt och nu framstår dom ju som inget annat än en relik från fornstora dagar med en internt demokrati som mer påminner om kommunistpartiet under Sovjet epoken. Att man överhuvudtaget har en grupp tjänstemän som tex Eva Cetin ovan som har stort för att inte säga dominerande inflytande över hur saker är internt är minst sagt sjukt.

Nu så ska tydligen Håkan Bråkan få en överrock i form av Ingvar Carlsson vilket ter sig ju helt sjukt för oss dödliga och ge sig ut på en Håkan gata vilket nog med hans tur blir en ny håkan gate. Karln är ju som en osäkrad handgrant som strör dumma uttalanden omkring sig. Man kan förstå att alla som kunde något lämnade skeppet.

I Danmark reformerade man sig och i Frankrike där Vänstern bråkar sig till döds internt genomförde de en riktigt omröstning för första gången. Det är lovande för i alla demokratier så måste även oppositionen fungera.

Diktaturens kreatur, Swedish style

Nu när vi fira 20 års jubileet av berlinmurens fall och kollapsen av kommunismen är det intressant om vi kunde skriva nutidshistoria. DDR's arkiv är öppna men den demokratiska kungadömet Sveriges arkiv är inte ens öppna för det som hände under andra världskriget dvs 70 år verkar vara en lagom gräns i Sverige då har alla inblandade dött och deras barn likaså. Det skulle vara mycket intressant att få en nutidsdokument på hur de medlöpare som då utryckte sin beundran över DDR tycker nu och hur dom kunde tänka så fel att stötta en regim där 50% a befolkningen spionerade på den andra hälften. Tiina Rosenberg som är professor i Lund utan att ha presterat en enda forskningsrapport har ju fått sin utbildning där och det skulle vara mycket intressant att få veta vad hon tycker om systemet då och nu. Politik verkar hon ju upenbart gilla, dvs att med list ta sig upp på maktstegen.

Nu till 20 års jubileet för kollapsen av ett av mänsklighetens mest grymma regimer så har man gjort en undersökning av hur stor tilltron är till marknadskapitalism. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Att försvara ägande går miljoner år tillbaka på den här planeten och vi delar samma instinkt med i princip alla däggdjur och troligtvis alla flocklevande djur. Att tro att man genom en ideologi som är uppfunnen på 1800 talet ska kunna avveckla det är inte bara naivt, det är otroligt korkat att man under tjugoförsta århundradet fortfarande tror på det.