Aningslösa Svenskar!

Nu så har tydligen poletten trillat ner hos myndigheterna att många av de kineser som flockats i Sverige inte hade rent mjöl i påsen. Detta efter en artikelserie i Svenska Dagbladet. No shit Sherlock för facit hade dom redan 2008 då Fanerdun skandalen grasserade som värst. Ovan är en bild från de glada dagarna då allt var bra.

Vi är nästan kriminellt naiva i detta land då det inte fanns en bärande affärside att ha en permanent utställning av kinesiska varor i Kalmar och tro att affärsfolk från hela Europa skulle komma dit, i Jumbojets dessutom!

Lokalt så rekryterades "styrelseproffsen" Sten Thunberg och Carl-Olof Steen, som gladeligen satt i styrelsen och lät sig manipuleras av Luo Jinxing. Inte så proffsigt med andra ord då bluffen stod om att läsa i tidningen till och med och visades i TV då denne Lou "fick" ett telefonsamtal av premiärministern just som alla var på plats i Kina. Att inte alla ditresta Svenskar genast insåg bluffen är näst intill kriminellt slarv. Men som så ofta, är bluffen tillräckligt fräck och grandios ( Läs EMU ) så verkar alla gå på den. När det pågick som värst så åkte lokala politiker och deras hov i skytteltrafik till Kina för att på våra skattebetalares pengar åse undret.

Nu så ska då de Svenska myndigheterna skärpa kraven så att man måste ha verksamhet igång och kunna garantera en lön för att kunna få uppehållstillstånd här. Märkligt fenomen att ryktet om den Svenska naiviteten åkt genom Gobi öknen ända bort till Shanghai. Nu senast så är det SAAB's öde som ligger eller låg i Kinesiska affärsmäns händer och nu ser vi facit. Katastrof och varför har man hållit skurken Muller under armarna så här långt är en gåta. En konkurs är det enda rätta och att lägga ner Invest in Sweden.

För styrelseproffsen i Fanerdun gick det inte så bra efteråt. Både Sten Thunberg och Carl-Olof Steen är visserligen pensionärer men några prestigefyllda styrelseuppdrag har dom inte fått efter denna nesa.

Död åt ideologi-imperialisterna på SIDA

Vad jag älskar Internet och dess möjligheter för oberoende informationsspridning. Först ut var Drottning Rania som med ett Alexanderhugg plattade till alla islamofober och nu kommer en vacker och intelligent Dambisa Moyo från Zambia och svär i biståndskyrkan när hon har mage att säga att det bistånd som vi i den Nordiska Länderna så omhuldar gör mer skada än nytta. Hon tycker att vi inte ska behandla dom som små barn utan likvärdiga partners.

Vi kommer väl alla ihåg det sista biståndsprojektet till Indien som förresten har under de sista 2 åren växt med 9% respektive 7% och i år tror man på 4.5% tillväxt. I Sverige kommer den att sjunka med samma tal. Jo SIDA ville sprida vår högstående klassiska musik till skillnad från den tusenåriga högkulturer i Indien och gav bort flyglar till dom. Efter det tackade dom nej till fortsatt idioti. Snart kommer dom att äga en stor del av världens industri och kanske vår bilindustri hamnar i Indisk ägo? Osannolikt är det inte.

Jan Mosander har skrivit en bok som givetvis gick att tysta ner trots att han är en så pass respekterad och erfaren journalist. Nu när välutbildade och talföra afrikaner själva tar ton precis som Indierna har gjort sedan flera år, så kommer det biståndsindustriella komplexet som i Sverige sysselsätter cirka 8000 personer att få det svettigt. Alla dessa okoordinerade projekt och nu på sista tiden genuscertifierade fyller ju inget annat syfte än att få oss att känna oss goda och fina.

Och finast av dom fina är ju Bono, denna självutnämnda apostel för västlig hjälp till utsatta i Afrika får sig en rejäl skopa av Dambisa och i Sverige har vi ju Unicef ambassadören Liza Marklund som när hon inte sippar på en Sangria i sin exil tillvaro i Spanien åker ner till Afrika för att göra en blixtvisit med tillhörande bilder så att vi skänker pengar och ger arbetstillfällen på Unicef kontoren runt om i världen.

Här fullkomligt massakrerar Dambisa Norges biståndsminister som blir så blåst att han inte ens fattar det själv, kolla själva:



Bistånd i vår tappning är inget annat än att ta pengar från fattiga i rika länder och ge till rika i fattiga länder och samtidigt tvinga på dom våra ideologier. Det vill säga en klassisk imperialism fast inte med svärdet och religionen denna gång utan med pengar och vår syn på världen.