Miljonärskorna tycker om varandra

Liza Marklund bor till vardags i Spanien. Om det beror på klimatet eller om hon vill minska sina skatter vet jag inte men nu så hyllar hon Mona Sahlin för att de bägge vill se ett solidariskt Sverige. Man kan spy för mindre. Liza som byggt sin karriär på lögner och ren rasism hyllar nu Mona som aldrig haft ett civilt jobb och som fötts in i den politiska adeln. Hur dessa maktens damer nu hyllar solidariteten är ju bara ett hån mot alla som inte har det lika förspänt.

Detta är ju bara ett tydligt bevis på att valrörelsen blir en orgie i smutskastning och att vi tyvärr följer den anglosaxiska världen där trianguleringens konster gjort att politiken bara består av personlighetsbedömningar. Här förlorar dock Mona stort mot tvålkoppen Fredrik.

Trist utveckling och som ett brev på posten så hängde netroots bloggdroider på som tex högberg och Andersson. Man kan undra om de har något liv förutom att gå i partiets ledband? Nu skriver 2 av bloggdroiderna från vardera sida i SVD om att de inte ska smutskasta varandra och att detta är ett hot mot demokratin när i själva verket partiernas omättliga behov av makt som resulterat i trianguleringen är det verkliga hotet. Tänk lite själva Johan och Kent. Det kan göra ont i början men efter ett tag är det befriande.

Klasskamp, könskamp och nu miljökamp?

Året 1989 måste har varit traumatiskt för Kamrat Ohly och resten av bastugänget i Vänsterpartiet. Namnet bastugänget passar för det var precis vad dom gjorde ihop med ledarna
från DDR, Tyska demokratiska republiken. Det är mycket märkligt att vi i det öppna landet Sverige inte vill ta i tång med den nutidshistoria som kan bringa klarhet i hur vi människor tänker och undvika förtryckarregimer i framtiden genom att forska om de kontakter som fanns mellan DDR och Sverige och framförallt de personer som spionerade för DDR's räkning.

När muren nu föll och kommunistblocket imploderade så gick man tillbaka och slickade såren men viljan att kontrollera människor fanns kvar och varför inte glida över på en annan kamp, nämligen att representera kvinnor, 50% av befolkningen och göra dom till viljelösa offer istället? Sagt och gjort, ett talibantal senare och vips hade Vänsterpartiet rekordmånga väljare och Gudrun en stjärna på den politiska himmelen igen. Att syna henne i sömmarna ingick inte i medias planer. Då, innan internet hade slagit igenom så fick hon oemotsagd härja fritt och därmed fick den kollektiva statsfeminismen vara allenarådande under mycket lång tid i Sverige och hade sin topp 2003/2004 innan man började sticka hål i ballongen. Då skulle alla vara feminister och till och med Rasputin Borg har förklarat sig feminist, vilket bevisar med tydlighet vilken karaktärslös person han är. Idag är denna rörelse rejält på defensiven efter alla skandaler där Liza Marklunds uppenbara ljug är bara en av raden och en av dom mest flagranta övergreppen på sanningen. Nu verkar anhängarna till denna kollektiva rörelse bara finnas bland riksdagsledamöterna men att dom är efter sin tid har vi misstänkt länge.

Så vad göra när även statsfeminismen är på utdöende? Jo varför inte hoppa på miljötåget tycker C-H Hermansson nu när Stalin är död och inte längre går att hylla.
"Stalin är en av hela den mänskliga historiens största personligheter. Marxismen, den lära som Stalin behärskade med sådant mästerskap och som han vidareutvecklade till ett nytt och högre plan, förnekar ingalunda de stora personligheternas roll för historiens utveckling. Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas tjänst. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist, det är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän."

Miljötåget verkar rulla på i hög fart och utkräva drastiska förändringar i samhället för att skydda oss mot CO2. Denna hemska molekyl vars existens hotar att utplåna oss. Att Co2 ingår i fotosyntesen var nog inget dessa miljökämpar la på minnet under de biologilektioner som dom nog gick på men ej förstod. Det bästa som kan hända nu är att vi får en global diskussion om hur vi kan begränsa dessa megalomaners framfart på bekostnad av vetenskap och sunt förnuft och hur vi kan skapa nästa generations demokratisystem när den representativa uppenbart har falerat att klara av att skilja på politisk opportunism och vetenskapliga framsteg.

Lite mysigt är det i alla fall att se kommunisternas blogg. Man kan inte annat än att skratta åt deras galenskap. Antifascistisk skyddsvall...... Vad kan vi säga? Välkommen till djungeln Åsa!

Lita aldrig på en man med mindervärdeskomplex!

Att Stackars Jan nu på sin ålders höst skulle få löpa gatlopp först avslöjad som kallhamrad profitör. Först ihop med Liza Marklund i deras gemensamma bolag som fabulerat ihop historier om Muslimer och som sålts som sanna, sedan skriva en memoar där Bratt hängs ut som golbög och nu tack var Toni Perchan på P1 media som avslöjar att den (själv)gode Guillou varit en lakej åt Sovjet, Regeringen, Socialdemokraterna osv visar att strävan efter makten bland människor av denna personlighetstyp alltid går först.

För Jans del kan resten av livet en enda lång Golgata, törnbeströdd av hans egna misstag.

Död åt ideologi-imperialisterna på SIDA

Vad jag älskar Internet och dess möjligheter för oberoende informationsspridning. Först ut var Drottning Rania som med ett Alexanderhugg plattade till alla islamofober och nu kommer en vacker och intelligent Dambisa Moyo från Zambia och svär i biståndskyrkan när hon har mage att säga att det bistånd som vi i den Nordiska Länderna så omhuldar gör mer skada än nytta. Hon tycker att vi inte ska behandla dom som små barn utan likvärdiga partners.

Vi kommer väl alla ihåg det sista biståndsprojektet till Indien som förresten har under de sista 2 åren växt med 9% respektive 7% och i år tror man på 4.5% tillväxt. I Sverige kommer den att sjunka med samma tal. Jo SIDA ville sprida vår högstående klassiska musik till skillnad från den tusenåriga högkulturer i Indien och gav bort flyglar till dom. Efter det tackade dom nej till fortsatt idioti. Snart kommer dom att äga en stor del av världens industri och kanske vår bilindustri hamnar i Indisk ägo? Osannolikt är det inte.

Jan Mosander har skrivit en bok som givetvis gick att tysta ner trots att han är en så pass respekterad och erfaren journalist. Nu när välutbildade och talföra afrikaner själva tar ton precis som Indierna har gjort sedan flera år, så kommer det biståndsindustriella komplexet som i Sverige sysselsätter cirka 8000 personer att få det svettigt. Alla dessa okoordinerade projekt och nu på sista tiden genuscertifierade fyller ju inget annat syfte än att få oss att känna oss goda och fina.

Och finast av dom fina är ju Bono, denna självutnämnda apostel för västlig hjälp till utsatta i Afrika får sig en rejäl skopa av Dambisa och i Sverige har vi ju Unicef ambassadören Liza Marklund som när hon inte sippar på en Sangria i sin exil tillvaro i Spanien åker ner till Afrika för att göra en blixtvisit med tillhörande bilder så att vi skänker pengar och ger arbetstillfällen på Unicef kontoren runt om i världen.

Här fullkomligt massakrerar Dambisa Norges biståndsminister som blir så blåst att han inte ens fattar det själv, kolla själva:



Bistånd i vår tappning är inget annat än att ta pengar från fattiga i rika länder och ge till rika i fattiga länder och samtidigt tvinga på dom våra ideologier. Det vill säga en klassisk imperialism fast inte med svärdet och religionen denna gång utan med pengar och vår syn på världen.

Pitbullens år

Den stora trenden för några år sedan att göra en pudel som sedan har spridit sig till kungspudel och en hel kennel verkar definitivt har blivit omodernt.

Först ut i år var Drottningen av Piratförlaget, Liza Marklund som med sina böcker Gömda och Asyl ljugit ihop en historia så osannolik att alla gick på den men som nu när hon är påkommen med ljug och falsarier vidhåller sin historia. Kompanjonen till Liza och mannen som ger de bara underarmarna ett ansikte, Maoisten Jan Guillou, sitter på Östemalm och räknar pengar samtidigt som han raljerar över Ebbe Carlsson som han minsann såg igenom direkt. Ingen pudlar där inte.

Sedan kom stridshönan Wanja Lundby Wedin som beviljar andra miljonpensioner och när hon blir påkommen i ett fall, AMF pension, så ursäktar hon sig med att blivit grundlurad och tror att vi andra ska nöja oss med det. Även nu imorse var stridsviljan på topp. Jag tvivlar på att det kommer att bli någon uppslutning runt henne annat än olyckskorpar. Ingen i AMF soppan har pudlat, snarare en uppvisning i förtäckta hot och att morra ur en mungipan, grrrrr sa Christer.

Mona Sahlins ledarstil är väl snarare en väl insmord pitbull som inget biter på.

Antingen är den gode Ronge out of fashion eller så är denna nya trend ett bevis på att vi har en ny adel i samhället som inte lyssnar på någon annat än sig själv.

Media: EX, EX1, DN, AB, SVD, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, DN1,

Science fiction?

I ett litet land i norra Europa kryper det sakteligen fram att ett politiskt projekt som rönt betydande landvinningar, drivet av en framgångsrik och internationellt känd deckarförfattare genom några förment sanna bästsäljare skrivna i romanform och med starkt rasistiska inslag, i själva verket grundar sig på en lögn och att huvudpersonen i böckerna är en mytoman som har börjat inbilla sig att historien ÄR sann och att hon i själva verket är en smart, god och empatisk kvinna. Förgreningar finns upp i höga politikerkretsar. INGET sker. Dagstidningar och riksmedia tiger i stort sett. Däremot drivs undersökningen av envetna bloggare och "nätaktivister" tills det inte längre går att tiga. Science Fiction eller en skröna av L Ron Hubbard? Nej, detta är läget i Sverige idag! Ankdammssyndromet är väl just detta: alla känner de varandra och har festat ihop och alla har de väl någon hållhake på varandra. Torktumlaren stannar nog snaaaart om vi låtsas att det regnar...

Text av Lakk-Ritz på nätaktivisternas hemvist flashback. Jag tackar så mycket!

Islamofobins okrönta drottning

Liza Marklunds sanningsbok, eller var det roman, Gömda har ju med rätta kritiserats för dess obefintliga sanningshalt. Det som inte kommit fram så mycket i debatten än är ju den rasistiska övertonen som finns i romanen med verkliga människor i. Sedär ett nytt grepp i litteratur genren som Per Svensson i Sydsvenskan som tidigt i debatten kom ut ur det blå skåpet med en lasagne definition på hur denna roman har knådats fram. Nu har Per laddat om och skickat iväg denna rykare som är en mycket bra artikel om islamofobi. Det blir värre och värre då Liza blåkopierat en annan bok, inte utan min dotter.

Citat "Lägger man den svenska utgåvan av ”Inte utan min dotter” bredvid originalupplagan av ”Gömda” blir det uppenbart att förlaget inte på något vis ville dölja det nära släktskapet. Tvärtom. Det skulle framhävas. En bestseller skulle bana väg för en annan, var idén. Omslagens layout och typografi är närmast identiska. Båda böckerna är på försättsbladen försedda med vdn-deklarationer som ska garantera skildringens autenticitet. ”Detta är en sann berättelse.” (Mahmoody). ”Detta är en sann historia.” (Marklund/­Eriksson)."

Sett i detta ljuset är det ju än konstigare beteende från stormuffin Guillou att bete som han gör, struts boende på Östermalm. Hur han rationaliserar sitt eget agerande i detta är obegripligt. Enda förklaringen måste vara att mammon har gripit sina klor i denna Maoist. Att Lizas trovärdighet är borta får nog ses som ett faktum men Jan Guillou's? Trist att ytterliggare en av 68 rörelsens riddare, ädel i sin sträven efter en bättre värld, på ålderns höst trots att han är ekonomiskt oberoende inte klarar av att göra rätt utan har profiterat på att sälja denna bok som gett islamofobin i Sverige att ansikte, en bok att identifiera sig med.

Nu vill jag i alla inte se Liza göra en pudel utan tvinga henne att möta Riz Khan i en debatt om islamofobi. Denne internationella gigant vars intervjuprogram i Al-Jazeera har lyft världen till nya höjder. Född av Pakistanska föräldrar uppväxt i Jemen och utbildad i England är han en intellektuell gigant som kommer att krossa Liza som den bluffmakerska hon är. Han är en journalist Liza, till skillnad från dig.

Tungt och seriöst Expressen?

Heavy and serious sa...Lysande inlägg så lägger upp det som en bloggpost med lite länkar inlagda!

Lätt och underhållande, tungt och seriöst - javisst, alldeles utmärkt. Det bästa exemplet i nutid är nog ändå en viss dansbandssångerska och damtidningsjournalist som envetet och utan att tjäna grova stålar på det har tagit sig an två stycken Dreyfus:

1. En man från Mellanöstern som blivit dömd till två månaders fängelse för misshandel, och som därefter blivit beljugen och demoniserad och fått representera Västs skräckbild av muslimen. Heroiskt att ta sig an honom gentemot stora ekonomiska intressen, kompisskap i media, och den bekväma bilden av Den Andre som den kvinnohatande skurken (se t.ex Magnus Erikssons recension i Svenska Dagbladet).
2. En före detta föreståndare för en kvinnojour, Elisabeth Hermon, som blev beljugen och demoniserad av Liza Marklund och Expressen. Heroiskt att ta sig an hennes fall eftersom kvinnojourer är hatade och föraktade inom media. Att hon var oskyldig till bedrägeri är ointressant för etablissemanget, eftersom kvinnojourer anses vara ett otyg. Att Osama inte är massmördare och våldtäktsman med diagnos från rättspsykiatrin är lika ointressant för etablissemanget, eftersom en man från Mellanöstern gärna får stå för allt ont oavsett om han gjort sig skyldig till det eller ej. Medan grov misshandel viftas undan när det gäller Piratförlagets litterära agent, som fick stöd av DN:s kulturchef bland många andra. Han skulle få en andra chans - och det fick han väl, i allra högsta grad?

Men Osamas andra chans, vem bryr sig om den?
Om inte Marklunds krönikor i sig varit så förskräckliga kanske till och med en rättviseanhängare skulle stå ut med att läsa dem. Gissningen är att hon får en fet pension, efter att ha fått fortsätta skriva något år, så att inte bloggosfären ska få för sig att de "vunnit".

Mattsson, ny chefredaktör på Expressen

Ja, då har vi fått en ny chefredaktör på Expressen och han skriver lite på sin blogg. Det mest komiska med det hela är ju att Expressen som gjort sig kända för sin digitala censur nu vill slå ett slag för att dom ska citat: "Gärna lätt och underhållande, men ibland också tungt och seriöst. Det viktiga måste alltid ha sin plats, som bevakningen om Dawit Isaak." Sedan står det inte mer. Vad menar dom med tungt och seriöst?

Att tex. Liza marklund vecka efter vecka oemotsagd får lägga ut sina åsikter, trots att hon blivit påkommen med att inte bara förfalska en historia utan också aktivt medverkat till att historien kommit till är inget annat en skam, för henne personligen och Expressen som hennes megafon. Till exempel skulle Expressen kunna ge de drabbade en upprättelse, men det är tydligen för långt att åka ner till Oxelösund från Stockholm, bättre då att åka till Eritreas Ambassad på Lidingö och låtsas vara upprörda över stackars Dawait Isaak.

Att denna tidning skulle kunna producera något av journalistisk klass är nog bara en våt dröm hos den nya chefredaktören. Bara att inse att gammelmedia eller riktigmedia som Stormuffin Guillou kallar den, kommer att långsamt tyna bort i spännande reportage om silikonbröst ut, silikonbröst in, förlovningar och inte minst danstävlingar.

Det tragikomiska är ju att en av de despottad veckotidningsjournalist, Monica Antonsson, gjorde ensam hela scoopet om bluffmakaren Liza medan de fina journalisterna på Expressen ägnar sig åt skvaller i kvällstidningsformat. Hade det inte varit för Monicas egen blogg, några modiga frilansjournalister som tex. Gunilla Kinn, Ingrid Carlqvist, Ann Helena Rudberg och journalisterna på medierna i P1 så hade även denna historia sjunkit undan precis som Elisabeth Hermons bok Vingklippt.

Så Mattsson, det krävs nog mer än bara en puts på ytan för att renovera ert förtroende hos läsarna.