Tungt och seriöst Expressen?

Heavy and serious sa...Lysande inlägg så lägger upp det som en bloggpost med lite länkar inlagda!

Lätt och underhållande, tungt och seriöst - javisst, alldeles utmärkt. Det bästa exemplet i nutid är nog ändå en viss dansbandssångerska och damtidningsjournalist som envetet och utan att tjäna grova stålar på det har tagit sig an två stycken Dreyfus:

1. En man från Mellanöstern som blivit dömd till två månaders fängelse för misshandel, och som därefter blivit beljugen och demoniserad och fått representera Västs skräckbild av muslimen. Heroiskt att ta sig an honom gentemot stora ekonomiska intressen, kompisskap i media, och den bekväma bilden av Den Andre som den kvinnohatande skurken (se t.ex Magnus Erikssons recension i Svenska Dagbladet).
2. En före detta föreståndare för en kvinnojour, Elisabeth Hermon, som blev beljugen och demoniserad av Liza Marklund och Expressen. Heroiskt att ta sig an hennes fall eftersom kvinnojourer är hatade och föraktade inom media. Att hon var oskyldig till bedrägeri är ointressant för etablissemanget, eftersom kvinnojourer anses vara ett otyg. Att Osama inte är massmördare och våldtäktsman med diagnos från rättspsykiatrin är lika ointressant för etablissemanget, eftersom en man från Mellanöstern gärna får stå för allt ont oavsett om han gjort sig skyldig till det eller ej. Medan grov misshandel viftas undan när det gäller Piratförlagets litterära agent, som fick stöd av DN:s kulturchef bland många andra. Han skulle få en andra chans - och det fick han väl, i allra högsta grad?

Men Osamas andra chans, vem bryr sig om den?
Om inte Marklunds krönikor i sig varit så förskräckliga kanske till och med en rättviseanhängare skulle stå ut med att läsa dem. Gissningen är att hon får en fet pension, efter att ha fått fortsätta skriva något år, så att inte bloggosfären ska få för sig att de "vunnit".

Mattsson, ny chefredaktör på Expressen

Ja, då har vi fått en ny chefredaktör på Expressen och han skriver lite på sin blogg. Det mest komiska med det hela är ju att Expressen som gjort sig kända för sin digitala censur nu vill slå ett slag för att dom ska citat: "Gärna lätt och underhållande, men ibland också tungt och seriöst. Det viktiga måste alltid ha sin plats, som bevakningen om Dawit Isaak." Sedan står det inte mer. Vad menar dom med tungt och seriöst?

Att tex. Liza marklund vecka efter vecka oemotsagd får lägga ut sina åsikter, trots att hon blivit påkommen med att inte bara förfalska en historia utan också aktivt medverkat till att historien kommit till är inget annat en skam, för henne personligen och Expressen som hennes megafon. Till exempel skulle Expressen kunna ge de drabbade en upprättelse, men det är tydligen för långt att åka ner till Oxelösund från Stockholm, bättre då att åka till Eritreas Ambassad på Lidingö och låtsas vara upprörda över stackars Dawait Isaak.

Att denna tidning skulle kunna producera något av journalistisk klass är nog bara en våt dröm hos den nya chefredaktören. Bara att inse att gammelmedia eller riktigmedia som Stormuffin Guillou kallar den, kommer att långsamt tyna bort i spännande reportage om silikonbröst ut, silikonbröst in, förlovningar och inte minst danstävlingar.

Det tragikomiska är ju att en av de despottad veckotidningsjournalist, Monica Antonsson, gjorde ensam hela scoopet om bluffmakaren Liza medan de fina journalisterna på Expressen ägnar sig åt skvaller i kvällstidningsformat. Hade det inte varit för Monicas egen blogg, några modiga frilansjournalister som tex. Gunilla Kinn, Ingrid Carlqvist, Ann Helena Rudberg och journalisterna på medierna i P1 så hade även denna historia sjunkit undan precis som Elisabeth Hermons bok Vingklippt.

Så Mattsson, det krävs nog mer än bara en puts på ytan för att renovera ert förtroende hos läsarna.