Dom långa knivarnas tid

Varför blir man politiker? Ett brinnande intresse för samhället? Ett stort intresse för människor och en vilja att förbättra allas vardag? Nja, vi vet ju från etologin att strävan efter makt och att vara högst upp ger evolutionära fördelar för avkomman och sig själv så strävan efter makt är stor bland schimpanshanar och homo politicus. Min etologi idol Frans de Waal har skrivit en bok "Schimpanzee politics" som har blivit nästan som en bibel för att förstå allt taskspel som pågår i maktens korridorer. Lite insyn får vi i allmogen som tex. när Ebbe the movie gick nyligen i SVT.

Nu så verkar det som om Bodström på allvar positionerar sig inför det stundande kriget om vem som ska bli nästa ledare för socialdemokraterna. En blogg där han i starten var lite ironisk mot sig själv, kommer sluggern fram igen då han nu går till attack mot först Fredrik Reinfeldt(M) och sedan sin jurist kollega i riksdagen Johan Persson(FP). Han anklagar Johan Persson för bristande kontakt med verkligheten och citerar på slutet Axel Oxenstierna "Vet du icke, min son, med hur lite förstånd världen styrs" Vilket kan användas mot hela det jurist utbildade kollektivet i riksdagen som ju knappast kan anklagas för att klara av ens de grundläggande rättsprinciperna som att man inte ska behöva bevisa sin oskuld och att hellre fria än fälla. Uppenbart är Bodström ute efter makten nu och visar sitt rätta ansikte. Vi kan inte ens lita på statistiken kring brott!

Nu tar vår blomkålsörajurist Pelle Svensson, an ett annat fall som Bodström tuggat på och slängt ut på soptippen, Den om Tito Beltran. Citat "Svensson tror att Tito Beltran har goda chanser att få det svenska rättsväsendet prickat. - Bland annat gick Thomas Bodström, som var ordförande i justitieutskottet, ut i media och sade att Tito Beltran var skyldig. En så tung politisk makthavare får inte påverka processen på det viset, säger Pelle Svensson" Vilket ju är helt rätt analys.

Att det pågår en rosornas krig inom (S) är nog ställt utom all tvivel. med det långa maktinnehavet så dras makthungriga politiker till partiet som flugor till koskit och vad gynnar det oss? Inte ett dugg. Istället matas vi med det ena dumma förslaget efter det andra i deras iver att framstå som kraftfulla och våra räddare när dom i själva verket bara vill komma åt personlig makt.

Här är Bodström, Sahlin, Reinfeldt, Borg, Schingman, Littorin, Björklund, Olofsson, Eriksson osv osv alla lika goda kålsupare.

Till slut ett bra citat från en kommentar från bloggen bodströmsamhället "Bra Bodström!
Äntligen en politiker som fattar att hans yrkesgrupp är full av verklighetsfrånvända människor. Synd att det inte finns något undantag till den regeln."

Media och Professorer

sitter i samma båt, men det är någon annan som ror! Paul Ronge har som vanligt skriven en bra och lite vass text om media versus bloggandet. Mer korrekt borde vara sociala medier då bloggen bara är en teknik bland många. Även Wolodarski i DN har varit inne och nosat på området då fenomenet är övertydligt i USA tex att många dagstidningar gått omkull. Han försvarar traditionell journalism med att bara i tidningar med ekonomiska resurser kan man göra djuplodande analyser och faktahämtning respektive kontroll. Detta är ju sant att de sociala medierna är flackare men jag håller inte riktigt med. Jag läser hellre en blogg skriven av en expert inom området tex. kärnkraftsteknik eller marina miljöer än att få det filtrerat av en journalist som inte har den naturvetenskapliga utbildningen och min tro är att vi står inför ett paradigmskifte i så måtto att ett filter mellan oss och verkligheten, journalisterna är ett skrå under stark förvandling. Sedan är ju bloggvärlden i Sverige befriande ren från från floskler och PK svenska, bara det en anledning att skippa Pravda TV.

Professor Rothstein har tyvärr samma åsikt som Alexander Bard, dvs att dom är det utvalda folket. Det som hänt och som är revolutionerande är att tröskeln för att skriva ner sina åsikter och torgföra dom utanför fikarummet har försvunnit. Precis som i fikarummet så blandas högt och lågt och inget är konstigt med det. Till Rothsteins försvar ska sägas att han försvarade Susanne Dodillet's rätt att ha en avvikande uppfattning i sin avhandling som i och för sig avhandlades i en epost konversation men som lades ut på nätet i efterhand. Slutsats: Det som händer är att debatten demokratiseras och det känns dubbelt konstigt att en professor i statskunskap inte fattar eller inte vill fatta vad som sker. Detta är inte slutet utan början på en revolution inom vårt sätt att organisera demokratin. Spänn fast säkerhetsbältet Bosse för nu åker vi!

Så det som händer är det som alltid har hänt i historien när en makt hotas, personlig eller kollektiv, den försvaras med näbbar och klor. För 200 år sedan var det feodalherrarna som hotades idag är det bland annat journalisterna och de vetenskaper som verkar inom de icke naturvetenskapliga disciplinerna där allmogen kan och bör ha en åsikt.

Ps. Välkommen till Bloggvärlden Bo Ds.