
Rubriken och bilden är tagen från den utmärkta boken "Antagligen har du fel affärside" Skriven av
Bo Hagskog och tyvärr aldrig översatt till Engelska. Under årens lopp i vår mänskliga utveckling har väldigt många yrken och industrier gått i graven. Detta är helt naturligt och ingen funderar på att införa en straffskatt på kylskåp för att dom tagit levebrödet från de som hanterade isblock manuellt. För att förstå denna lätt bisarra utvecklingen med upphovsrätten på musik, filmer och framförallt porr så måste vi backa bandet till 1880 tal. Då hade precis Thomas Edisons
fonograf börjat slå igenom det blev plötsligt möjligt att spela in musik och tal och sedan spela upp det någon annanstans och massproducera. Innan var enda chansen för inkomst att framföra musiken live inför publik. Det gick inte att fuska då.
Sedan har utvecklingen rullat på och vi fick stenplattor, lp-skivor, singlar, kasettband (hot), video (möjlighet och hot) , cd skivor, DVD's och nu Internet ( det största hotet). Då enskilda artister inte gärna kan marknadsföra sig själva och spela in låtar och trycka skivor så har under tiden en industri växt fram som omsätter miljarder dollar per år. De har då fått monopol att sälja artistens låtar mot royalty.
Nu är hela denna industri hotad. Inte artisterna men bolagen är det. Internet gör det möjligt att inte bara dela med sig utan också att med ytterst liten kostnad mot förr marknadsföra sig själv så artisterna behöver inte i samma utsträckning de stora bolagen. Utvecklingen har nu gått så långt att man kan säga att
exemplarförsäljningen är död och att avståndet mellan konsument och producent minskat.
Är detta dåligt? För vissa ja men inte för alla och detta är en naurlig process när teknologin utvecklas. Vi kan enkelt säga att vi är tillbaka till 1880 talet och för oss konsumenter är det strålande tider för vi kommer i framtiden att slippa alla artificiella band som
Spice Girls och
inte minst mimare som
Alexander Bard till mer av skönsång från ypperliga artister som
Malena Ernman. Det kommer inte att gå att fuska i framtiden då man tvingar alla artister att spela live inför publik. Bra! Live spelningarna slog rekord förra året och denna trend kommer säkert att hålla i sig, dvs artisten spelar in sina låtar själva hemma på sin PC som promotionsmaterial och reklam för sig själva.
Nu så sker en process där den döende industrin har fått med sig den politiska adeln mot allmogen och sätter rättsäkerheten ur spel genom att själva kunna ta fram bevis, åtala och utdela straffet som blir kännbara böter helt oproportionerligt till skadan i upphovsrätten. Nå har denna industri lidit så mycket skada än. Nej den lever fortfarande och ett exempel är CDon.com som har ökat sin
omsättning år från år.
En annan gren av upphovsrättsindustrin är porren där Bert Milton och hans bolag
Private är en av förlorarna i deltagarsamhället när folk hellre spelar in sin egen sex och andra hellre ser på det än silikontuttar. Detta upprör säkert Bert och vår justitieminister Beatrice Ask som skyddar denna industri. Varför kan man fråga sig?
Varför är våra politiker så rädda? Ser dom kanske över kullen när deltagarsamhället kommer som en svallvåg och de inte längre behövs?
Och upphovsrättsindustrin har definitivt fel affärside men historien har lärt oss att stora företag hellre går under än byter fot. Så dö sotdöden då men låt oss andra glädjas åt utvecklingen och framtiden!
Lätt och underhållande, tungt och seriöst - javisst, alldeles utmärkt. Det bästa exemplet i nutid är nog ändå en viss dansbandssångerska och damtidningsjournalist som envetet och utan att tjäna grova stålar på det har tagit sig an två stycken Dreyfus:
Men Osamas andra chans, vem bryr sig om den?
Om inte Marklunds krönikor i sig varit så förskräckliga kanske till och med en rättviseanhängare skulle stå ut med att läsa dem. Gissningen är att hon får en fet pension, efter att ha fått fortsätta skriva något år, så att inte bloggosfären ska få för sig att de "vunnit".