Ja, då har vi fått en ny chefredaktör på Expressen och han skriver lite på sin blogg. Det mest komiska med det hela är ju att Expressen som gjort sig kända för sin digitala censur nu vill slå ett slag för att dom ska citat: "Gärna lätt och underhållande, men ibland också tungt och seriöst. Det viktiga måste alltid ha sin plats, som bevakningen om Dawit Isaak." Sedan står det inte mer. Vad menar dom med tungt och seriöst?
Att tex. Liza marklund vecka efter vecka oemotsagd får lägga ut sina åsikter, trots att hon blivit påkommen med att inte bara förfalska en historia utan också aktivt medverkat till att historien kommit till är inget annat en skam, för henne personligen och Expressen som hennes megafon. Till exempel skulle Expressen kunna ge de drabbade en upprättelse, men det är tydligen för långt att åka ner till Oxelösund från Stockholm, bättre då att åka till Eritreas Ambassad på Lidingö och låtsas vara upprörda över stackars Dawait Isaak.
Att denna tidning skulle kunna producera något av journalistisk klass är nog bara en våt dröm hos den nya chefredaktören. Bara att inse att gammelmedia eller riktigmedia som Stormuffin Guillou kallar den, kommer att långsamt tyna bort i spännande reportage om silikonbröst ut, silikonbröst in, förlovningar och inte minst danstävlingar.
Det tragikomiska är ju att en av de despottad veckotidningsjournalist, Monica Antonsson, gjorde ensam hela scoopet om bluffmakaren Liza medan de fina journalisterna på Expressen ägnar sig åt skvaller i kvällstidningsformat. Hade det inte varit för Monicas egen blogg, några modiga frilansjournalister som tex. Gunilla Kinn, Ingrid Carlqvist, Ann Helena Rudberg och journalisterna på medierna i P1 så hade även denna historia sjunkit undan precis som Elisabeth Hermons bok Vingklippt.
Så Mattsson, det krävs nog mer än bara en puts på ytan för att renovera ert förtroende hos läsarna.
Tanken som slog MIG igår, när Jan Helin sträckte ut en hand till Expressens nye chefredaktör om att göra gemensam sak i Dawit Isaak-frågan, var : Och HUR många år var det han suttit fängslad i Eritrea nu igen??????
SvaraRaderaDet här transparenta försöket att med gemensamma krafter göra något "ädelt", som båda tidningarna BORDE gjort för SÅÅ länge sen, bara för att få den här läskiga Liza Marklund-historien att försvinna i periferien är PATETISKT!! Självklart ska det ageras för Isaak.. men tidpunkten är knappast någon slump.. och eftersom BÅDA tidningarna har sin slev i Lizas smutsiga byk, var ju ett gemensamt agerande ett snilledrag!! Tyckte dom!!
Tyckte dom ja, men vi är smartare än så! Trist att allmogen är så allmänbildad och har detta skarpa vapen, bloggen i sin hand.
SvaraRaderaVisst är det en koordinerat försök till bättre anseende och det är lättfångade poäng. Hur svårt är det?
Expressen vill att det ska se bra ut och därför "låtsas" man försvara det fria ordet genom att påminna om journalisten Dawait Isaaks öde.
SvaraRaderaDet finns inget fria ordet i Expressen, däremot har jag lyckats med att få in det mesta på GT:s fria ord. Verkar klart vara en bättre chefredaktör på GT.
Tack för att du nämner mig bland modiga frilansjournalister... det fick den fiktiva tuppkammen att växa (är tupp enl kinesiska astrologer)... för ofta känner jag mig totalt nedtryckt i skorna... men jag vet att det ingår när man är så fräck så att man ställer sig upp och säger vad man tycker...
SvaraRadera@Ramona, du är en klippa med, fast du kvalar ju in bland författare!
SvaraRadera@Ann Helena, denna affär kan bara sluta på ett sätt, med ett nederlag för Liza. Så låt tuppkammen växa.
Det går långsamt men men, skam den som ger sig.
Ja det kan ju vara ett försökt att byta focus.
SvaraRaderaMen ändå lite om detta med transparans.
Lite som detta med två tidsaxlar som jag pratat om och den gransking och transparans som jag förut saggt är bra om den kommer fram kring Liza och Mia. Vem som gjorde vad och när så kanske varför blir klargjort Men det är klart det är väl bra om dom kan sammarbeta och ta fram saker som skall upp till ytan.
Det går ju att följa Helins twitter för den som vill.
Leroy
Lätt och underhållande, tungt och seriöst - javisst, alldeles utmärkt. Det bästa exemplet i nutid är nog ändå en viss dansbandssångerska och damtidningsjournalist som envetet och utan att tjäna grova stålar på det har tagit sig an två stycken Dreyfus:
SvaraRadera1. en man från Mellanöstern som blivit dömd till två månaders fängelse för misshandel, och som därefter blivit beljugen och demoniserad och fått representera Västs skräckbild av muslimen. Heroiskt att ta sig an honom gentemot stora ekonomiska intressen, kompisskap i media, och den bekväma bilden av Den Andre som den kvinnohatande skurken (se t.ex Magnus Erikssons recension i Svenska Dagbladet).
2. En före detta föreståndare för en kvinnojour, Elisabeth Hermon, som blev beljugen och demoniserad av Liza Marklund och Expressen. Heroiskt att ta sig an hennes fall eftersom kvinnojourer är hatade och föraktade inom media. Att hon var oskyldig till bedrägeri är ointressant för etablissemanget, eftersom kvinnojourer anses vara ett otyg. Att Osama inte är massmördare och våldtäktsman med diagnos från rättspsykiatrin är lika ointressant för etablissemanget, eftersom en man från Mellanöstern gärna får stå för allt ont oavsett om han gjort sig skyldig till det eller ej. Medan grov misshandel viftas undan när det gäller Piratförlagets litterära agent, som fick stöd av DN:s kulturchef bland många andra. Han skulle få en andra chans - och det fick han väl, i allra högsta grad?
Men Osamas andra chans, vem bryr sig om den?
Om inte Marklunds krönikor i sig varit så förskräckliga kanske till och med en rättviseanhängare skulle stå ut med att läsa dem. Gissningen är att hon får en fet pension, efter att ha fått fortsätta skriva något år, så att inte bloggosfären ska få för sig att de "vunnit".
Jag lägger din kommentar som en bloggpost! Kanonnlägg!
SvaraRadera