Heavy and serious sa...Lysande inlägg så lägger upp det som en bloggpost med lite länkar inlagda!
Lätt och underhållande, tungt och seriöst - javisst, alldeles utmärkt. Det bästa exemplet i nutid är nog ändå en viss dansbandssångerska och damtidningsjournalist som envetet och utan att tjäna grova stålar på det har tagit sig an två stycken Dreyfus:
En man från Mellanöstern som blivit dömd till två månaders fängelse för misshandel, och som därefter blivit beljugen och demoniserad och fått representera Västs skräckbild av muslimen. Heroiskt att ta sig an honom gentemot stora ekonomiska intressen, kompisskap i media, och den bekväma bilden av Den Andre som den kvinnohatande skurken (se t.ex Magnus Erikssons recension i Svenska Dagbladet).
En före detta föreståndare för en kvinnojour, Elisabeth Hermon, som blev beljugen och demoniserad av Liza Marklund och Expressen. Heroiskt att ta sig an hennes fall eftersom kvinnojourer är hatade och föraktade inom media. Att hon var oskyldig till bedrägeri är ointressant för etablissemanget, eftersom kvinnojourer anses vara ett otyg. Att Osama inte är massmördare och våldtäktsman med diagnos från rättspsykiatrin är lika ointressant för etablissemanget, eftersom en man från Mellanöstern gärna får stå för allt ont oavsett om han gjort sig skyldig till det eller ej. Medan grov misshandel viftas undan när det gäller Piratförlagets litterära agent, som fick stöd av DN:s kulturchef bland många andra. Han skulle få en andra chans - och det fick han väl, i allra högsta grad?
Men Osamas andra chans, vem bryr sig om den? Om inte Marklunds krönikor i sig varit så förskräckliga kanske till och med en rättviseanhängare skulle stå ut med att läsa dem. Gissningen är att hon får en fet pension, efter att ha fått fortsätta skriva något år, så att inte bloggosfären ska få för sig att de "vunnit".
Lätt och underhållande, tungt och seriöst - javisst, alldeles utmärkt. Det bästa exemplet i nutid är nog ändå en viss dansbandssångerska och damtidningsjournalist som envetet och utan att tjäna grova stålar på det har tagit sig an två stycken Dreyfus:
Men Osamas andra chans, vem bryr sig om den?
Om inte Marklunds krönikor i sig varit så förskräckliga kanske till och med en rättviseanhängare skulle stå ut med att läsa dem. Gissningen är att hon får en fet pension, efter att ha fått fortsätta skriva något år, så att inte bloggosfären ska få för sig att de "vunnit".