döden, döden, döden

Jag hade tänkt att det nya årets inlägg skulle handla om demokrati men vargjakten varande i media och i de sociala medierna är ju så märklig att det inte går att hålla sig ifrån den.

Det senaste nu är att vargarna vid obduktionen var vid gott hull och inte några synliga genetiska defekter vilket får alla som blivit upprörda över jakten att ännu en gång hoppa i taket. Att Miljöminister Carlgren inte vet vad han pratar om visste vi redan från klimatdebatten men det förtar inte det odramatiska i beslutet att skjuta av 10% av vargarna i Sverige och att fortsätta göra så samtidigt som man förser populationen med nytt genetiskt material från öst.

Att stammen är inavlad syns framförallt på de små kullarna. Vi som har hundar vet ju att alla rashundar är ett resultat av kraftigt inavel eller linjeavel som vi hellre kallar det i Småland och vi ser ju inte resultatet av det på våra hundar annat än att vissa hundraser dör tidigt, får cancer och uttjänta leder osv men det syns dåligt eller inte alls vid en obduktion.

Men min slutsats och eftersom jag inte modererar kommentarerna så hoppas jag att alla ni som upprört er över vargjakten och kanske jakt överhuvudtaget kommenterar min teori varför samhället har utvecklats att vi upprörs över död men inte om djur lider eller människor lider.

Min kära hädangångna mor så alltid som rubriken, döden, döden, döden och livet är ju en sexuellt överbar sjukdom som alltid leder till döden men att vi i vårt moderna samhälle har rationaliserat bort den så att mat för 95% av oss alltid kommer i fyrkantiga paket och inte är något man slaktar på gårdsplanen och bereder själv. Vi har till och med rationaliserat bort våra egna nära släktingars sjukdomar och bortgång då vi överlåter det åt proffs att ta hand om dom när dom inte själva kan ta hand om sig. Detta gör att döden inte kommer in naturligt i våra liv längre och därmed blir plötsligt ett djurs för tidiga död ( dvs det kommer att dö frågan är bara när ) att bli en stor fråga.

Ett bevis på detta symptom är att SOS alarm slår larm om att vi ringer om en trafikolycka men vi STANNAR INTE, vem vill se döda eller lemlästade människor? Själv har jag tappar räkningen efter hur många gånger jag stannat för att döda en räv, grävling, rådjur eller vildsvin när bilisten före mg bara dragit vidare. Jag hatar att se djur lida och varit så sedan jag var liten och kunde inte ens som liten slita av vingarna på flugor som så många andra smågrabbar gjorde men tack vare intresse och familj fått vara en del av det mycket naturliga verksamheten att jaga och döda sin egen mat. Jag kan inte tänka mig en bättre livskvalitet som de vilda djuren har haft innan dom blev vår mat. Vi äter gärna kyckling trots att den moderna gödkycklingen är så fet att den inte kan gå och vi köper revbenspjäll på ICA för 29.90 men upprörs om det står något negativt om grisar i media, men vi vägrar konsekvent att se vår egen del i systemet. Rätta mig om jag har fel.

Bilden visar en urtagning av ett vilt ihop med bästisen, min egen vargkopia.

Uppdatering: Hanne Kjöller skriver om debatten på känt onyanserat sätt. Mer känslor än argument tyvärr.

Uppdatering: Som ett brev på posten så kommer detta upp att döda inte hanteras med respekt på Karolinska vilket om man tänker efter är helt naturligt då de som hanterar dom måste stänga av sina känslor för att klara av jobbet. Vi borde själva hantera våra döda vilket också hjälper till i sorgearbetet. Detta är naturligt men inte att lägga ut denna hantering på andra.

Uppdatering: Zoologer som inte ser vitsen med jakten.