Vargjaktens varande

Man kan inte annat än att bli förundrad över den hysteri som den första licensjakt som Sverige infört på många år nu genomförts och vilken uppståndelse det blivit i både prasselmedia och bloggosfären. Att man nu givit tillstånd till en licensjakt på 10% av populationen av varg kan knappast med internationella mått mätt anses som alarmerande eller hotande av arten varg. Någon gång måste vi starta och varför inte nu? Som alltid är det en avvägning av olika intressen. Här är några av dom värsta påståenden som kommit fram hittills.

Hetsjakt

Först ut var Aftonbladet som helt missat det faktum att jakten i Sverige är en folkrörelse som har djupa traditioner sedan tusentals år tillbaka. Det beror på att geografin här gör det gynnsamt att jaga ihop och vi har länge varit beroende av jakten för naturahushållningen då vi för bara 150 år var ett av Europas fattigaste länder. Idag finns cirka 300.000 aktiva jägare i Sverige som varje år reglerar våra viltstammar. Att då 12.000 registrerade sig för vargjakt är inte speciellt mycket eller förvånande. Vi bedriver lojakt på ungefär samma sätt fast då ofta med tränade hundar för ändamålet. Att ha yrkesjägare eller några specielt utvalda går alltså mot en flerhundraårig tradition som inte har stark förankring och vår modell är också mycket framgångsrik med att inte bara reglera viltstammen men också bedriva viltvård. Just nu med snön och kylan som kommit över hela Sverige gör att klövviltstammen drabbas hårt och alla jaktlag jag vet stödutfordrar åt djuren så att dom ska klara av vintern. Detta med omsorg om ett vilt samtidigt som man dödar det kan för dom som inte har växt upp på landet te sig förbryllande men de största djurvänner jag känner är aktiva eller före detta bönder som tar ansvar för de liv de äger och de vilt de nedlägger i skogen.

Biologisk mångfald

Man pratar mycket om vargen som utrotningshotad men även detta är ett stort missförstånd då vår varg är samma art som resten av den euroasiatiska vargstammen. Däremot är vår stam isolerad då inga vargar kommer igenom renbetesland levande. Bäst vore att flytta hit individer från Ryssland/Finland och det borde ha gjorts mycket tidigare. När vi pratar om mångfald så är vår betande äng den biosfär med störst mångfald och också den mest utrotningshotade då den minskar kraftigt. En förutsättning är betande djur, dvs att någon ska ta på sig det otacksamma uppdraget att ha levande djur. Detta är idag mycket olönsamt och att då som lök på laxen riskera hela eller delar av besättningen ska dödas i en vargräd, gör att många lägger eller rättare sagt inga nya bönder kommer till då livstilen är alltför hård. Det gör att den betande ängen är akut otrotningshotad och därmed hundratals örter och blommor. Den betande ängen finns kvar i bergstrakterna i Rumänien och Serbien där de också har en stor vargstam som är mycket skygg och där dom fortfarande har kvar herdar vilket vi inte kan ha på grund av kostnaden. Så det går inte att jämföra med dessa länder. Min egen erfarenhet av jakt i dessa länder är att vargen där är extremt skygg då den jagas vilket den förhoppningsvis kommer att bli även i Sverige. Jämför vi med Norge som då har en helt annan landsbygdspolitik så tillåter dom en mycket mindre stam än vi och de har också en levande landsbygd med ett stort fäbod-bruk. Samma med oss som inte låter några vargar finnas i renbetesland av hänsyn till samerna. Logiken i detta?

Varghat

Hur kan man hata ett djur vars tama variant är jägarens bästa vän? Inte jag i alla fall och det tror jag att jag delar med 99% av hela jägarkåren. Detta djur är fantastiskt i sin anpassningsförmåga och samarbete under jakt och alla egenskaper som vi genom avel förstärkt i hundar såsom vallning, stånd, drivande, ställande, vakt osv finns naturligt i vargar. Speciellt fascinerad är jag personligen precis som Konrad Lorenz över vår egen Jämthund och Norsk älghund grå. Dessa raser har precis som Laikorna, Karelsk Björnhund och de arktiska raserna mycket gemensamt med vargen och de delar vargens intresse för stora bytesdjur som älg, björn och vildsvin. Just deras oräddhet men samtidigt respekt för andra stora predatorer gör dom mycket lämpliga för vildsvinjakt i Sverige och min egen ”varg” på bilden ovan är ett bra exempel på detta. Det är fascinerande att se hur de på en sekund samarbetar med andra jakthundar trots att dom aldrig träffats tidigare. Detta samarbete tar slut i och med att bytet fälls då rangordningen tar vid. Sedan att vi skulle vara testosteronstinna är lite humor i då medelåldern bland jägare är en bra bit över 50 år så detta är nog en from förhoppning både bland jägarna och deras kritiker! Att det sedan finns en stor och växande andel kvinnliga jägare har man i den blinda hetsjakten på oss lantisar glömt.

Närdemokrati

Vargstammen är inte jämnt utbredd i landet utan koncentrerad till några få län och det är rimligt att dessa själva får bestämma hur de vill förvalta sin viltstam. Detta verkar sticka i ögonen på många och speciellt anmärkningsvärt är det motstånd mot lokal förvaltning som kommer från MP led eller ex MP folk som Schlaug. Tydligen så är demokrati bra så länge folk tycker som dom verkar de resonera.

Utvärdering

Nu gäller ju att i lugn och ro utvärdera licensjakten och kanske föreslå förbättringar. Att dom sköt bort alfa djuren (om det stämmer) är nog inte så bra då precis som med vildsvinen det blir oordning och ”slynglar” som drar runt och ställer till det värre. Vidare borde man redan nu flytta över vargar och jag är övertygad om att om 10 år så kommer denna jakt precis som alla annan predatorjakt som björn, lo, räv, grävling, mink, mård osv att vara glömd av den icke jagande delen av befolkning. Licensjakten har även stöd av folket.

Media: svd, svd1, svd2, dn, dn1, ab, ab1, svd3, dn2,

Bloggar: Scaber Nestor, Erik Svensson, Svensson, I Grevens Tid, Medborgarpersktiv,