Sällan har väl ett parti varit mer vilse i pannkakan än dagens centerparti. Med rötter på landsbygden och de små människorna har velat positionera sig mot den urbana väljarkåren och resultatet har blivit ett schizofrent parti vars signaler kommer från hela rummet, lite som FP var på 70 och 80 talet.
Nu har dom valt en ny partiledare efter Maud Olofsson som kommer gå till historien som den som drog ett stort lass att få ihop alliansen och därmed bryta 70 års socialdemokratisk dominans, men som näringsminister inte har uträttat någonting.
Hur kunde det bli så här illa? Jo svaret är enkelt. Politiker gror och växer i en mylla av maktspel, kotterier och där en narcissistisk personlighetsprofil är perfekt. Däremot logiskt tänkande, eftertänksamhet och långsiktighet är inga honnörsord som man förknippar med politiker så när dom väl uppnått makten så uppnår dom inte någonting utan status qou är normalfallet om inte fögderiet är i förfall och uppryckningen uppenbar såsom Gunilla Carlsson och SIDA. Där kunde en blind höna göra bättre än föregångaren. Så med tanke på detta har Maud, som säger sig vara småföretagare fast egentligen drivit ett kooperativ, ingen egen erfarenhet och därför har ju näringspolitiken blivit plakatpolitik endast.
Efterträdaren är ju om möjligt ännu sämre rustad av att verkligen göra skillnad då hon har noll arbetslivserfarenhet förutom sommarjobb som barista. Så centerns fromma förhoppningar
om fornstora dagar ska komma tillbaka, kommer inte att inträffa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar