Haverikommision tack!

Äntligen så börjar man ana en gryende revolution inom poliskåren såtillvida att de som jobbar inom polisen börjar sätta sig upp och ifrågasätta ledningen och hur ledningen tillsätts. I Uppsala där Göran Lindberg var chef under lång tid vill både styrelsen och de anställda se en sanningskommision om Göran Lindberg framfart där, men jag skulle nog vilja se en haverikommision istället som tar ett större grepp då Göran Lindberg visserligen är/var extrem men inte på något sätt är det enda exemplet på länspolismästare som prioriteten någon annanstans.

Medborgarperpektiv skriver bra om ämnet och inkluderar även Thomas Bodström i resonemanget vilket är bra då hans roll måste utredas noga. Som förväntat är bloggdroiderna inom netroots helt tysta då dom säkert fått order uppifrån att inte skriva om ämnet. Peter Andersson snuddar dock vid ämnet då han tar upp den eskalerande våldet i förorterna. Även Niklas skriver om ämnet då statens utsända professorer i statsfeminism lindar in Görans gärningar i psykologiskt flum värdigt de charlataner de är. Det hela är mycket enkelt: Han var en mycket dålig ledare redan från början och frågan som vi borde ställa oss är hur kan en sådan uppenbart okompetent person avancera så långt och få behålla sitt jobb, trots uruselt resultat och intern revolt?

Efterspelet till Borgströms öppna brev

lämnar en mycket besk eftersmak i munnen. Borgström var med i ett flertal TV program igårkväll och i nionyheterna debatterade han mot Bergwalls nuvarande advokat Tomas Olsson vilket jag missade tyvärr förutom slutet. Hela kroppspråket och mimiken var ansträngd och Borgström var hela tiden på defensiven mot den mycket påläste Olsson. Han har gjort det jobb som Borgström skulle gjort, dvs läst in sig i fallet.

Sedan kom detta från Sture Bergwall själv med detta och svaret från Borgström som nu är riktigt inmålad i ett hörn och det är helt självförvållat.

Den hägrande ministerposten ter sig allt mer orealistisk till fromma för oss som inte vill se opportunister på denna post.

Skickligt drag Claes!

Som den kallhamrade karriärist han är, så har nu Claes Borgström skrivet ett brev till Advokatsamfundet där han ber dom om att granska hans roll i Quick skandalen. Väl medveten om att detta yrkeskrå inte kommer att utesluta en av de mest inflytelserika medlemmar de har på det politiska området.

Claes Säger "Min principiella inställning att inte uttala mig på ett sätt som kan skada Bergwalls sak i kommande rättsliga prövningar kvarstår oförändrad. Det hindrar inte att jag vill understryka att jag inte anser att jag begått några fel när jag var hans försvarare. Jag har utfört mitt uppdrag på samma sätt som andra advokater skulle ha gjort under de omständigheter som då gällde"

Nej Claes det har du inte. Du har inte fört din klients talan i dessa rättegångar utan du har precis som andra extrema karriärister sett detta som ett ypperligt sätt att bli känd, tjäna pengar och komma högre upp i samhällshirarkin. Detta delar du med din medkumpan Van Der Kwast.

Här är en lista på de fel som Borgström begått, Läs och begrunda:



Så då kan vi konstatera att du ingenting lärt dig av detta, Sveriges största rättskandal i modern tid, utan bara är intresserad av att rädda ditt eget skinn. Detta hindrar dig inte från att några dagar sedan yrka på högre straff i sexmål. Tycker inte du som jag att principen lika inför lagen är en bra grundide och att ni i samhällstoppen också kanske skulle få smaka på hur det känns när man gjort fel? Du skulle om du haft någon känsla för rättvisa kunna arbeta pro bono resten av din karriär eller helt enkelt avgå som (S) talesperson i jämlikhetsfrågor, lägga ner advokatbyrån och åka på pensionärsresor till sydtyrolen ihop med de andra privilegierade 40 talisterna.

Andra bloggar om Borgström: Medborgarperspektiv, Rune Lanestrand,Fria Tider,

Frälset vill skärpa straffen

Precis så förutsägbart som man bara kunde förvänta sig av Bodström och Borgström så kommer de nu ut med mer förslag om skärpta straff inom sexualbrottsområdet. Att detta skulle ligga dom varmt om hjärtat är det knappast utan enbart ett försök att knipa röster inför valet.

Att vi precis har haft en debatt om rättsäkerhet mot Ask dåraktiga förslag där Bodström sällade sig på motståndarsidan verkar inte bekymra radarparet speciellt mycket.

Att Borgström är inblandad upp över öronen i den största Svenska rättskandal i modern historia som försvarsadvokat åt Thomas Quick verkar inte heller bekomma dom. Inte heller Bodströms inblandning i Kapten Klännings eskapader när han skyddade honom i Uppsala.

Vi har en eskalerande organiserad brottslighet där man skjuter varandra på öppen gata och istället ska polisen lägga sina resurser på moralbrott där ingen kommer till skada. Vad är detta för samhälle vi skapar?

Jag fattar inte deras drivkraft, kan någon mer klok person förklara den för mig?

Här kan ni rösta om vad som behöver skärpas:

Gör om, gör rätt

Det märkliga med denna otroliga soppa som nu uppdagas med Thomas Quick skandalen är att vår lagstiftande församling är helt tyst. Inte ett ljud kommer från Helgeanskholmen. Däremot stora debatter om ROT, RUT skärpning av diverse morallagar osv osv osv. Inte nog att vi har fått ett gummistämpelparlament, de verkar ju inte ens läsa dagstidningar eller kolla på Internet

Att benbitar som fällde Thomas Quick nu visar sig vara något helt annat borde få konsekvenser men som analysen man gjort i Norge gäller nog i Sverige med: Landet är för litet och alla inom rättsväsendet känner varandra och håller man hellre varandra bakom ryggen än att följa lag och rätt.

Precis som Svensson anser jag att man måste börja om från början och kanske ha oberoende instanser som inte ens är Svenska utan ligger på en EU nivå just för att garantera rättsäkerheten. Som exempel kan vi ju ta Borgström och Bodström som bägge är advokater och som är intimt sammanflätade med det politiska systemet. De verkar ju spela i en annan division än oss andra.Ska bli intressant att följa denna utveckling och se hur pass stort skuld Borgström åläggs som jag skrivit om igår.

Detta fall är ju extremt på alla sätt men hur många andra fall finns det där gärningsmannen dömts mindre straff och där ingen reporter engagerat sig. Jag känner till ett fall där en äldre herre suttit 2 år för ett brott han bevisligen inte begick. Hur många fler finns det?

Uppdatering: Samtidigt som denna skandal rullar upp för öppen ridå som borde föranleda huvudvärk hos vår justitieminister, Beatrice Ask(koppen) ägnar hon sig åt vilken färg det ska vara på breven som skickas ut till torskarna som torskar! Snacka om att prioritera rätt. Man kan bli mörkrädd för mindre.

Bloggar: Blogge, Scaber Nestor,

Inte ens Kafka

Hade kunnat komma på en så diabolisk tortyr av Thomas Quick som han och hans familj fått utstå. Han har 6 syskon som alla under årens lopp ha fått se det ena efter andra skrivet om deras bror plus veta att han hållits instängd och nerdrogad år ut och år in. Att alla cylindrarna inte tänder på Quick är ju uppenbart och hans känsla för drama och dramatik är nog väl dokumenterat vid detta laget men detta skulle ingen behöva råka ut för.

Det som Hannes Råstam skriver om på DN debatt kan få nackhåren att resa sig på vem som helst. Att detta har kunnat få fortgå under så många rättegångar visar vilket otroligt dålig rättsäkerhet vi har i Sverige vilket alla som kommit i kontakt med rättväsendet vet.

Den person som skulle ha försvarat Quick är vår egen jämställdhetsorakel, Claes Borgström. Denne Claes är inte vem som helst utan en enligt wikpedia mycket välmeriterad advokat som dessutom suttit i advokatsamfundets disciplinnämnd! Idag bidar han sin tid inför det förväntade av dom själva maktskiftet där hans advokatkollega förväntas få justitieministerjobbet och han motsvarande inom jämställdhet. Bara detta faktum borde få vem som helst med lite förnuft att bli mörkrädd.

Han borde om det fanns heder i kroppen , bli pensionär ihop med många av de makthungriga 40-talisterna, odla blommor på Österlen ihop med Gudrun och inte skada andra människor mer.

Inkvisatorerna Bodström och Borgström

Debatten om huruvida Kammaråklagare Hillegren har rätt att säga det han sagt offentligt eller inte försvinner i en pseudodebatt om våra lagar och framförallt våldtäktsbegreppet.

För oss alla är det ju självklart att ingen oberoende av kön och situation ska tvingas till en sexuell handling. Att det sedan finns en gråskala i verkligheten är ju också något som vi alla vet om. De enda som inte verkar fatta gråskalan är den politiska adeln. Lika viktigt i ett rättsamhälle är att alla är oskyldiga innan dom faller och principen hellre fria än fälla gäller i alla demokratier. Ändå så vill man tumma på dessa principer och varför? Inkvisationen i modern tappning?

Logiken i deras resonemang lyser med sin frånvaro och detta är min analys av varför det är så.

Gudrun Schyman gjorde ett lappkast när kommunismen föll i Östeuropa så omvandlade man klasskampen till könskampen och på grund av hennes framgångar så tog också (S) till sig samma könskamp förtäckt till feminism. Som vanligt i Sverige så finns bara en åsikt i taget och trots att den feministiska rörelsen i världen är mångfasetterad så finns i Sverige bara av staten den påbjudna statsfeminismen som alla i riksdagen bekänner sig till. Om man ser hela relationen man-kvinna som ett maktkamp så hittar man logiken, dvs klassisk marxistisk analys omvandlat till ett nytt område. Yuppie!!! Nu kan plötsligt 50% av befolkningen göras till offer när arbetarna blir färre och färre och dessutom välutbildade dvs de går inte att manipulera längre.

Helt i denna logik, skriver Borgström och bodström en artikel i SVD där dom tar heder och samvete från Hillegren. Att Hillegren som närmar sig pensionen och därmed inte riskerar någon karriär, vågar säga vad många andra tycker bekymrar inte dessa oppportunister som med glädje offrar sina klienter (quick) för att klättra i karriären. Som med alla skrupelfria opportunister så tar dom varje tillfälle att stärka sin egen position på bekostnad av alla andra. Det skulle vara intressant att veta vem som får betala den tid som det tog för dom att skriva artikeln trots att bägge jobbar som advokater och dessutom sitter Bodström i riksdagen som ska vara en heltid.

Ännu värre är det ju när man betänker att i riksdagen sitter 349 ledamöter med för lite att göra trots att dom inte klarar av att sätta ig in i de beslut de tar och ser som en av sina uppgifter att bedriva opinion. De sitter där som representanter av oss folket, inte tvärtom!

Andra bloggar: Bloggelito, Ingrid Carlquist, Daddys, bodströmsamhället,

Media: SVD, DN,

Djävulens advokat(er)

Så då har Thomas Quick via sitt nya ombud lämnat in en resningsansökan. Gott så. Frågan vi alla borde ställa oss är hur kunde det gå så snett från början.

En grundläggande princip i en rättstat är att man har rätt till ett ombud. syftet med det är ju inte att göda dessa ombud som vi i Sverige kallar advokater utan det ska vara en balans mellan de som anklagar, åklagare/polis med alla deras resurser och den åtalade. Detta är principen som gäller i alla rättstater.

I Sverige har dessutom advokater ett eget skrå med en egen sammanslutning, advokatsamfundet, som när man väl blir invald, kan leva gott på andras olycka. En som gjort detta är Claes Borgström. Denna man som arbetat som advokat har gjort en karriär att vara med i media och uttala sig om jämställdhet och senare också haft Jämo jobbet och är nu talesperson för (S) jämställdhetsfrågor och dessutom kollega till Thomas Bodström. Att Borgström nu så fatalt åsidosatt sina plikter som försvarare av Quick borde rendera ett avsked ur advokatsamfundet men detta är ju ett skrå som verkar hålla de egna bakom ryggen. I Quicks fall så negligerades allt som talades till hans fördel vilket framförallt är advokatens ansvar att lyfta fram men skuggan faller även tungt på korruptionsåklagaren Van der Kwast som

gjort karriär tack vare denna rättskandal.

En advokat som utmärker sig positivt är Pelle Svensson, denne blomkålsörade kämpe som stått upp för sina klienter hela tiden. Han var tidigt ute och kritiserade domarna och har kämpat i många år för att få klarhet i fallen.

I denna affär finns nu bara förlorare då de efterlevande till de offer som finns nu kanske inte kan få något avslut. Även i Da Costa fallet nu så brinner det under fötterna på åklagarna som handla det ärendet som dessutom riskerar att bli preskriberat.

Fram träder bilden av en politisk opportunist som skiter i sina klienter och ytterligare en kvarnsten runt Monas hals.

Media: AB, EX, DN, SVD, Dalatidningen, kriminalkanalen, 24, sr, DN1,

Bloggar: Rättsråttan, Aaron Israelson, Ipse Cogita,