Strålar ända ner i avgrunden

För att förstå dagens kärnkraft och hur den kan tänkas utvecklas eller inte utvecklas måste vi gå tillbaka till folkomröstningen 1980 och dess icke resultat. Istället för ett tydligt ja eller nej så blev resultatet ett jasså med 3 alternativ som alla ville avveckla men i olika takt. Alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010 dvs om ett år. Alla politiker ville satsa på alternativa energikällor såsom sol, vind och vatten. Detta var för 30 år sedan och vi har ju sett hur det ha gått.
Eliten om ingenjörs och forskningsvärlden övergav kärnkraftsbranschen och kvar blev dom som av olika anledningar hade erfarenhet av kärnkraft och vill bo på de orter som verken fanns.
Dagens teknologi är relativt enkel och väldigt få människor behövs för att köra dom egentligen och de var bara några hundra i början men allt efter som tiden gick och myndigheterna ökade kraven så blev fler och fler anställda som inte hade fullt upp att göra utan fick uppfinna sina arbetsuppgifter. Och vad gör ingenjörer med för lite att göra? Jo de skapar administrativa rutiner och bäst i klassen är de Kärnkraftsbranschen som haft 30 år på sig att bygga in sig i ett myller av administration vars ursprungliga syfte var gott men som blivit det godas fiende.

Idag är det lika omständigt att bygga en barack som att ändra på styrstavarna som ju är verkligen ett kritiskt system vilket är helt horribelt och alla utanför branschen inser detta men myndigheten och kärnkraftsindustrin har blivit ett självspelande piano mot det ultimata för varje administratör: Ett regelverk som omöjliggör varje förändring. Ett tydligt exempel på hur illa det är ställt är det stängsel med vidhängande kameror som myndigheten tvingade på verken som ett resultat av 11 September. Detta var för Oskarshamnsverket beräknat till några hundra miljoner och kostnaden blev över en miljard.

Nu redovisar dn hur låg tillgänglighet det är på de Svenska verken och läget är egentligen ännu värre då vi tagit bort 2 verk i Barsebäck och ersätter dom genom att trimma dom andra. Alla som trimmat en Volvo Duett vet ju att sannolikheten att något händer men en sådan gammal konstruktion är överhängande och det bästa du kan göra är att göra så lite som möjligt. Sedan vet alla erfarna av stora projekt att ju fler människor i projektet desto långsammare går det och detta fenomen accelererar med det faktum att de erfarna på verken pensioneras och ersätts med oerfaret folk samtidigt som dom trimmas.

Receptet för att komma ur denna återvändsgränd är att politiker inte ska lägga sig i om vi har 10,5 eller 35 reaktorer utan ska medverka i att myndigheter sätter samma krav på alla energiproducenter och sedan är det upp till dom att leverera kraften. Omvärlden har inte stått still och med dagens teknologi kan vi använda kärnkraft ytterliggare cirka 200 år med det bränsle som redan finns i mellanlagret CLAB och då verkar det ju helt uppåt väggarna att gräva ner det när det dessutom nu är farligt för oss 100.000 år medan om vi upparbetar räcker med 10.000 år. Bad luck för alla geologer som forskat åt SKB under 25 år men deras jobb är mer eller mindre bortkastat. Detta företag som samägs av Fortum, EON och Vattenfall är syntesen av dess misslyckande och uppvisar så stora brister att en blind skulle hitta dom men inte strålskyddsmyndigheten..... Om alla 3 ägare har för stora och inkompatibla administrativa system så vad har då SKB? Gissa själva.

Felet från början är politikernas och då vi väljer dom själva vårt eget. För att komma tillrätta med detta måste vi antingen stänga dom bums eller göra kärnkraften till en framtidsbransch som attraherar de smartaste igen som det var på 50 och 60 talet.

Media: SVD,