Rosornas krig fortsätter

Befinner mig utomlands så texterna blir korta på lilla tangentbordet. Befinner mig i El Salvador där dagens middagsvärd stolt deklarerade att de nu är våldets land nummer 1! tror nog att andra länder är värre men de med statistik visar ju helt klart att El Salvador ihop med sina grannar Guatemala och Honduras ligger i toppen. Nog om detta men det gäller att ligga lågt.
På hemmaplan fortsätter köttgrytepartiet sitt inbördeskrig och Eva Franchell, en av Mona Sahlins f.d. närmaste medarbetare förklarar helt riktigt att Juholtdrevet beror på ett folkligt vrede och inget annat och tar snorkfrökens aka Carl Bildts oljeaffärer vilket inte verkar fastna på honom.

När det gäller Juholt så är han körd i stugorna och att inte partiets ledning fattar det visar hur långt dom är från oss i allmogen. De som går hårdast till attack är Ann-Marie Lindgren som tydligen avlönas av någon tankesmedja. Hennes dotter är rekryterad till Juholts stad som ekonomisk expert och här bloggar hon. Så knappast neutral.

Ska man sammanfatta det så sticker gärna Monas falang kniven i ryggen på Juholt. Inte så våldsamt som i El Salvador men i Guatemala håller dom presidentval och det var på vippen att nuvarande socialdemokratiska presidentens fru fick kandidera vilket hon ville men en modig högsta domstol sa nej med hänsyn till deras konstitution och nu kommer hon istället med stor sannolikhet att bli åtalad för förskingring då hon kontrollerade all utländsk hjälp som då slussades till "hennes" lager och det var till och med så illa att mat ruttnade bort förförra året.

"Any similarities between Sweden and Guatemala is just coincidal"

Snart har alla Lööfen fallit till marken

Annie Lööf må vara streetsmart som armbågat sig fram till partiledare men tunnare får man leta efter och att ge henne näringslivsposten i regeringen är en ren skymf mot oss arbetande delen av befolkningen. Precis som Juholt strör hon floskler runt omkring sig och vad annars kan hon göra? Hon kan ju inget och det hela blir ju patetiskt bara nu när dom ska göra en innovationspolitisk utsvävning också.

Att har Gudrun Schyman som förebild släkte mitt lilla hopp om denna unga dam. Kanske det är Gudruns förmåga att leva hela sitt liv på oss andra som imponerar? Nej tillbaka till kanske en trainee vilket din ålder och erfarenhet är lagom till.

Håkan Juholt skriven i Stockholm?

Här är i alla fall ett bevis på detta: http://grab.by/cLmt

Och här: http://grab.by/cLmD

Det vill säga att Saaben som han aldrig kör med och som står parkerad i Oskarshamn är skriven på en Håkan Juholt i Stockholm inte Oskarshamn. Hittade detta i en kommentar på bloggen ner kommer man alltid där en tuppfajt har utspelat sig mellan Viktor kvantfysikern Tullgren och teatermannen Anders Nilsson, bägge S dock med helt olika infallsvinklar på det som skett.

Om detta stämmer så är det fel kiss and goodbye för Håkan Bråkan?

Jag hävdar fortfarande att 15% är bra gjort för Håkan.

Vad höga siffror Juholt får!

15% mot 65% för zoombien Reinfeldt. Jag är förvånad att han får så höga siffror som 15%. Hade förväntat mig sämre. Nu kan det ju bara gå nedåt för Juholt.

Spekulationerna är att socialdemokraternas VU och de som styr redan insett sitt misstag men att det idag inte finns någon kronprins eller prinsessa att ta över och Juholt gjorde delvis en kupp nu sist under VU mötet genom att helt enkelt vägra vika ner sig och de har inget mandat att avsätta honom.

Så det ser ju att bli walk over i valet 2014 men osvuret är bäst då skandaler kan tippa omkull den bäste vilket vi sett tidigare. Trist är det i alla fall med en tydligt markerad ovisionär expeditionsministär under Reinfeldts ledning eller då pajasen Juholt som är så yvig att de är tvungna att hålla interna bönemöten.

After Libya, what should west do?

Now when the brutal Dictator is dead, finished, gone to the fjords we can only hope and support the new government in Libya in their struggle to establish democracy. Now in the Arabic spring what to do next? It is actually quite simply. It is to solve the mother of all conflicts-Israel. This Jewish state that now after the fall of the apartheid state in South Africa, is the only state that applies apartheid to their citizens, it is time that we in the west show that this was a giant mistake and that the solution is to treat all people equal and to enforce the UN resolutions against Israel.

From other conflicts we know that it takes 3 generations for all the hate to diminished and this conflict is so full of hate, religion and historic claims that here we need to step in with real forces, separate the parties for a long while and then say 20 years from now, start to slowly integrate the people in the region again. Then under secular states with true democracy.

It is a shame that we 2011 and soon 2012 support a country that builds a wall to separate them from the neighbors.

The problem is that we dont have these leaders in the western countries. On the EU level it is a joke with a president more interested to build a castle and a foreign minister so grey she blends in perfectly with a 1950's morris minor.

I huvudet på en psykopat

Så då är världen en psykopat mindre och denna gång med namnet Muammar Khadaffi. Han dog inte speciellt ärofyllt då han gömde sig i ett avloppsrör efter att ha blivit angripen under sin flykt från Sirta, hans födelsestad.

Att envåldshärskare är psykopater är kanske inte någon överraskning. Men frågan är hur är dom skruvade egentligen. I näringslivet finns dom tyvärr på många ställen och det är kanske inte så underligt då de söker sig till makt och rikedom men rikedom ger makt så det handlar om makt. Däremot är det kanske inte så allmänt känt att de också söker sig till kyrkan och politiken.

Jag har stött på för många i vekliga livet och några kan kanske vara intressanta att läsa om. En var rektor för en folkhögskola. Han kom innan från kyrkan där han hade haft en högre befattning. I efterhand visade det sig att han hade blivit sparkad snett uppåt som det så fint heter och karriären hade varit kantad av konflikter. Denna rektor var en gudabenådad talare som när som helst och var som helst kunde ge ett eldigt tal. Han skaffade sig snabbt favoriter vilket då var sådana som var manipulerbara och givetvis fiender internt vilket då var de som inte kunde manipuleras. Men det som fick honom på fall var att han inte klarade av att sköta interna ekonomin och det visade sig i en rapporter som ett barn hade kunnat göra bättre. Det slutade med kaos och avsättning och exil till en ö. Folkhögskolan repade sig hjälpligt efter detta men det intressanta är ju hur kyrkan då höll honom om ryggen hela tiden.

Just i kyrkan finns svaga människor som kan manipuleras vilket Helge Fossmo gjorde skickligt och att de andra runt honom inte var medvetna om hans eskapader tror jag inte ett dugg på.

Så man kan relativt enkelt identifiera dom genom att dom är ofta är väldigt sociala utgående, duktiga på att tala, klarar inte av komplexa arbetsuppgifter, härskar och söndrar, skapar olust på en arbetsplats med många interna fiender och beter sig svinaktigt mot de som står under personen men slickar uppåt.

Att inte elementär psykologi ingår i journalistutbildning är märklig då denna yrkesgrupp verkar ha en magnetisk dragning till dessa personer och de vill inget hellre än att intervjua dom, trots vetskapen om att de manipulerar omgivning och kan ljuga folk rätt upp och ner utan att blinka. Ett exempel på detta är Stina Drabrowskis intervju med Khadaffi eller lämmeltåget in till Knutbopastorn efter att han blev dömd. Här är ett hemmareportage. Bättre vore besöksförbud och har dom diagnosen så borde de inte få förekomma i media.

Tyvärr lever fortfarande den kristna vanföreställningen om att alla föds goda vilket inte är sant och de psykopater som jag kommit i kontakt med på närmare håll visar med all tydlighet att det är ärftligt och ligger ihop med de andra sjukdomarna inom autism spektrumet.

Sammanfattning:

• Social utåtgående
• Ytlig svår att komma inpå livet
• Klarar inte komplexa arbetsuppgifter, som tex en budget.
  
• Svart/vit omvärldsbild
• Omger sig med jasägare, dvs en svag stab om det är en chef
• Kolerisk
• Lysande talare
• kan ljuga utan att blinka

Vi borde testa personer som aspirerar på höga poster inom politiken så att de som tar dessa poster har normal eller högre empati än normalfallet då dessa påverkar oss mycket genom deras beslut. Det vill säga fortsätta att utveckla vår demokrati som idag bara tar hänsyn till och motverkar en enväldig monark i grundlagen. I näringslivet kan dom fortsätta att lura varandra det gör inget.

Balla Hanif ska in i M's styrelse!

Mycket ska man läsa och höra men detta tar nog ändå priset. Nu ska Solnas egen super mario, Hanif Bali som tycker att skriva motioner är ett hån mot demokratin, kvoteras in i moderaternas partistyrelse enligt en annan Muffare, Erik halte och läspe. På något annat sätt går inte att tolka debatinlägget som gjort i svd. Jag kan inte några argument varför han ska in annat än att han är ung och invandrare. Jag som trodde i min enfald att moderaterna stod för företagande och fri konkurrens. Tydligen har dom triangulerat sig ända hit. Kommentarerna på artikeln är ju inte heller nådiga.

Om vi granskar Hanif Bali så har han såvitt jag vet inte gjort ett dyft. Han gick med Moderaterna för att han var för Irakkriget och sedan har det burit av ända in i riksdagen. Där bedriver han opinion och träffar medborgare! För det ska vi skattebetalare betala 4 miljoner för och lyckas han sitta en period till så är hans ekonomiska framtid tryggad. Grattis Bali och lycka till med kontakterna med oss medborgare. Jag känner i alla fall ingen lust att träffa en ordbajsare med politiken som karriär och som hittills inte levererat någonting.

stackars nätnötterna!

Den så en gång inspirerande gräsrotsrörelsen host host som inte alls var dikterad och styrd uppifrån har fullständigt krackelerat nu efter valförslusten 2010. Man kan ju säga att denna rörelse med mer än 500 bloggare är som en katalysator på hur sossarna mår och det är ju inte så bra tydligen.

Nu med en ny partiledare eller fuhrer som vissa skulle säga, så appliceras i alla fall management by Hitler vilket innebär i praktiken att man utser fler än en person med samma ansvar. Mycket effektivt om man vill att folk under en ska bråka med varandra och inte med dig. Nu ska knohultarna ut på sin egen eriksgata vilken nog med hans förmåga snabbt omvandlas till en ny eriksgate. Man kan ju se från första dagen här att det bara är inbjudna som för komma dit. Så mycket för den interna demokratin att inte ens alla som är medlemmar är välkomna.

Sålunda ska alla kärleksfulla kritiker kapas jämns med fotknölarna vilket drabbat tex. Alexandra, Johan, Peter , Johanna och de andra som viskat lite om att de kanske kanske skulle utveckla sin interna demokrati. Bengan Silfverstrand ser till att rätta in dom andra i leden. Kanske dags att införa en fond för alla skadade nätnötter som stöts ut? Med tanke på hur stora arvoden, i många fall ekonomiskt oberoende, som de går miste om så bör ju fonden vara stor. Kanske LO's 150 miljoner som de vill kasta på vänsterentreprenörer kanske vore en start?

Bodström vill tidsbegränsa uppdragen vilket ju är en bra start. Varför drev han inte det när han hade en maktposition?

Piedestalen hackas långsamt ner

Det är lätt att raljera om senaste veckans händelser kring Juholt och hans Kulbo, sambo, särbo och alla hans olika uttalanden.

Men om vi sätter på oss analyshatten så blir bilden värre för att inte säga mörk dystopi. Dagens ledare i DN , SVD och Sydsvenskan tar upp ämnet och det förfall eller snarare fritt fall neråt som vi ser hos dagens socialdemokrati.

För att försöka förklara detta så har den Svenska socialdemokratin under årtionden haft en unik position bland alla Europas vänster såtillvida att dom har haft en i det närmast obruten maktinnehav och varit det största partiet med över 40% av väljare under mycket lång tid. Inget annat parti i Europa kommer ens i närheten. Det har då utvecklats en intern kultur där makten tas för självklar och om man engagerar sig i unga år i SSU som Juholt så är karriären säkrad eller varje fall det ekonomiska oberoendet. Vi kan ta Ulf Nilsson som exempel, en av Juholts lokala kompisar som jag skrivit om här och här.

Precis som alla andra organisationer, partier och företag lika, så är en dominerande ställning en falsk trygghet då utvecklingen alltid går framåt och står man still blir man till slut omsprungen. I IT världen så har vi sett detta ett otal gånger med tex. Digital Equipment (nummer 2 en gång) och nu senast Nokia (nummer 1 på mobiltelefoner). I Italien så var kristdemokraterna stora en gång och idag pulveriserade. Så att de Svenska socialdemokraterna skulle vara förskonade för detta fenomen är ju inte troligt och nu framstår dom ju som inget annat än en relik från fornstora dagar med en internt demokrati som mer påminner om kommunistpartiet under Sovjet epoken. Att man överhuvudtaget har en grupp tjänstemän som tex Eva Cetin ovan som har stort för att inte säga dominerande inflytande över hur saker är internt är minst sagt sjukt.

Nu så ska tydligen Håkan Bråkan få en överrock i form av Ingvar Carlsson vilket ter sig ju helt sjukt för oss dödliga och ge sig ut på en Håkan gata vilket nog med hans tur blir en ny håkan gate. Karln är ju som en osäkrad handgrant som strör dumma uttalanden omkring sig. Man kan förstå att alla som kunde något lämnade skeppet.

I Danmark reformerade man sig och i Frankrike där Vänstern bråkar sig till döds internt genomförde de en riktigt omröstning för första gången. Det är lovande för i alla demokratier så måste även oppositionen fungera.

Dom orkade inte göra sig av med honom!

En av de stora behållningarna med en blogg är ju att den är interaktiv och rubriken fick jag gratis av en av många kommentatorer igår. Den är nog på pricken rätt och visar vilken kris de har internt och att hämnden mot de som läckt och gått ut offentligt kommer att bli hård ty så har Juholt betett sig lokalt i Kalmar Län. Tydligen så har inte självbilden förändrats utan man ser sig som statsbärande med rätt att utse potentater lite här och där. Många många har vittnat om den interna kulturen som är vidrig för att uttrycka det milt.

Ser vi på 80-talisterna så flockas dom ju inte direkt kring S utan till det nya M med anton Abele och Balla Hanif plus Annie Lööf (C) och Gustav Fridolin (MP). Kan inte hitta en enda politisk entreprenör som är S sedan Jan-Emanuel nu cashat in 250 miljoner på sina vårdhem.

Så tillbaka till den grekiska tragedin och som Pyrrhus så vist sade, en sådan här seger till och vi är förlorade. S med den maktstruktur dom har och tydligen vill fortsätta med glider obönhörligen längre ner i det totalitära träsket med Ljugholtarn.

på pluskontot kan man väl säga att vi ni har att se fram emot mer odödliga citat och roliga ord att lägga in i akademins ordlista. På minuskontot är ju att detta är en örfil på oss alla vanliga som knegar på och försöker göra rätt för oss.

Lex Juholt kommer numera att bli att man dubblar sina avdrag och sedan blånekar allt ansvar!

Mediadrev?

Vissa vill hävda att det pågår ett mediadrev och att det och endast det orsakat denna storm runt Juholt. Inget kan vara mer fel. Det är helt uppenbart att kniven i ryggen eller snarare knivarna kommit inifrån och att dessa läckor nu gör det omöjligt för Juholt att sitta och det är inget mediadrev.

Jag har i alla fall varit konsekvent i min kritik, mycket beroende på att jag känner till hans bakgrund och intellektuella kapacitet eller inkapacitet som vi småläningar kallar den och redan den 21 Maj förutspådde jag det som nu rullar upp.

Personligen tror jag att vi ser början på sista akten och att Juholt som suttit i 6 månader kommer att försvinna helt ur politiken. Maken till magplask går nog inte att finna i modern tid och den stora frågan är ju inte att han misslyckades på sin post för det var givet av förutsättningarna, utan hur kan en sådan person med så få intellektuella tillgångar komma så långt?

Det som jag också skrivit om flera gånger med köttgrytorna har Erik Laakso skrivit om och en intressant diskussion utspunnit sig i kommentarsfältet. Självklart är det så och se bara vilka som passat och valt andra karriärer nu när Juholt kom fram. Det är ju inte bara feta arvoderade uppdrag inom politiken som sossarna nu ser sig dragna på utan då när det var som värst så var kanske 80% av alla generaldirektörer sossar och betänk alla under denna nivå osv osv osv.
Ett vidrigt system som bara delvis är avskaffat av alliansen.

En demokrati i förfall

Ideologierna är uppfunna för cirka 200 år sedan under skiftet mellan feodalismen och industrisamhället och passade just industrisamhället bra. De speglar de faktiska och ibland fiktiva motsatsförhållanden som fanns då som tex arbete och kapital. Nu med LO som kanske den största aktieägaren i Sverige så är ju bilden mer mixad. Då runt sekelskiftet var samhället mycket mer hierarkiskt organiserat med tex. Taylorismen som ledande inom industrin vilket återspeglade sig även på den då växande demokratin. Väldigt få var högt utbildade vilket då var naturligt att de representerade de mindre utbildade och ett demokratiskt system utvecklades, nämligen det vi har idag, den representativa demokratin.

Nu när vi traskar vidare i utvecklingen och har en befolkning som är bättre utbildad än någonsin och vi har teknologi som möjliggör en kommunikation på tvärs istället för top-down så är den representativa demokratin med partier baserade på ideologi och organiserade som preussiska armen inte i takt med tiden om man uttrycker det milt. Detta yttrar sig idag i form av ökande politikerförakt i västvärlden samtidigt som demokratin skördar nya segrar i andra delar av världen där man tidigare haft despoter och inte kommit lika långt i samhällsbygget. Denna paradox måste man vara medveten om. Ett annat fenomen är att de som engagerar sig i politiken idag mindre och mindre gör det för sin egen övertygelses skull utan mer för sin personliga vinning, vilket tex i Sverige har fått till följd att topppolitikernas arvoden lämnat terra nova och svävar helt ovanför befolkningens huvuden. I Norge har dom 3 månaders ersättning efter att ha blivit av med en riksdagsplats, i Sverige livslång.

Nu när vi som sitter på åskådarplats åser socialdemokratins totala sönderfall i realtid så är det ett tecken i tiden precis som de interna striderna i KD eller utnämningarna av Lööf och Fridolin. De 2 sistnämnda är ju fina exempel på politiska entreprenörer som kastar ur sig 6 floskler snabbare takt än vi hinner säga sex laxar i en laxask.

Då ingen med makt har släppt den frivilligt så är det upp till folket att ta tillbaka vår demokrati. Det gör vi redan och the tipping point har inte kommit än men i kriser ska man inte säga aldrig då förmånerna sticker i vanligt folks medvetande. Jag frågade igår folk som jag träffade och de är heligt förbannade på Juholt och det som nu utspelar sig inom S.

Media: SVD, DN, Expressen

Varför googlade dom inte?

Då hade dom ju hittat min blogg och det jag skrivit om Juholt och den korruption och nepotism som finns i Oskarshamn? Svårt med Internet. En fluga som är övergående Berit Andnor?

Nu är det ju inte hennes fel allt då interna maktstriden eller stridigheterna har ju tagit överhanden totalt. Allas krig mot alla som det verkar.

Bilden från min bloggkollega igrevenstid. Lysande eller hur?

Härdsmältan är total

inom dagens socialdemokrati. Igår så hade deras riksdagsgrupp ett möte som tydligen var allt annat än muntert. Mållgan, ordf i justitieutskottet luftade öppet sitt missnöje med att Juholt stack kniven i honom angående hans och Ilmars utspel som han först stödde och sedan backade ifrån.

När det sedan kommer till S situation så kommer det att bli precis som mitt i steget skrivit tidigare, mycket värre innan det vänder. Någon eller några inom riksdagsgruppen måste tycka genuint illa om Juholt, varför läcker den annars som ett såll och om vi hoppar över till Juholt ledarskap så har du den i ett nötskal på er kongress där han offentligt förnedrade Östros. Tror till och med att jag har bilden på min blogg. Så gör ingen som vill ha med trupperna.

Nu så tror jag att det bara är fråga om dagar kanske timmar innan han avgår och då försvinner för alltid från topppolitiken. Jag var nog först att ifrågasätta honom bland både media och bloggare men kan inte idag känna något annat än sorg över hur Svensk demokrati förfaller och att dessa människor som ska "leda oss" mest verkar leka hela havet stormar och skiter totalt i oss folket.

Media: DN, SVD, DN, Expressen,

bloggar: Jinge,

Rosornas krig har blivit hela havet stormar

Det var väl under Stig Malms aktiva period som utrycket myntades. Grunden till det kommer ju från det långa maktinnehav som socialdemokraterna har haft och därmed agerat som koskit för alla flugor med maktambitioner, dvs människor som har haft makten som främsta motivation, inte att göra världen bättre. Dessa människor har ju en tendens att bråka med varandra då empati och samarbetsförmåga inte är så utvecklad för att uttrycka det milt. Så detta rosornas krig pågår ständigt men nu får man känslan att det verkar blåsa upp till full storm då kaoset internt verkar vara fullständigt. En ledning i panik och som aldrig har haft den kompetens som krävts då Juholt har haft mycket svårt att locka till sig duktiga medarbetare. En vänsterfalang som trodde sig ha vunnit i och med valet av Juholt och blev grymt besvikna på deras budgetsförslag. Så besvikna att media blev den normala komunikatonskanalen, allt i syfte att försvaga Juholt. Sedan som lök på laxen den nu kraftigt utökade gubbhyllan som inte verkar försitta någon chans att sticka kniven i Juholt. Sedan sociala medier som denna blogg som nog var först ut att varna för Juholt. För mig är han mycket konsekvent i sin maktutövning och den ger mig kalla kårar och hans prestationer hittills är ju i princip lika med noll. Att då välja honom som en kompromisskandidat var ett episkt stort misstag och den enda räddningen för socialdemokraterna är ironiskt nog att återvända till sina rötter och återuppliva den interna demokratin. En ny sossekonklav för att välja efterträdaren till Juholt skulle vara förödande och i det närmaste walk over för alliansen. Osvuret är dock bäst då de också klantar sig hela tiden och mest liknar en expeditionsministär.

I bloggosfären är kaoset i alla fall fullständigt och de som man tidigare tyckte hade integritet har fortsatt så såsom Westerholm, Högberg, Johanna Graf, Partistaten, HBT sossen mfl och sedan finns de livsfarliga följa John typerna som Roger Jönsson och den dömde Bengt Silfverstrand som nu vädrar morgonluft när han kan hata sig fram gentemot sina partikompisar. S-info är ju här en aldrig sinande källa till skratt.

Siste den stackars Peter Andersson som arbetar full tid som ombudsman och därmed är en del av det stora problemet att reformera sossarna. Han vet inte vilket ben han står på.

Ska vi slå vad när Roger tar bort sin idolbild på Juholt från sin blogg. Någon mer än mig som noterade hur fort Gillar Mona knappen försvann från S-bloggarna. Det kan inte vara lätt att vara medlem i det partiet idag.

Media: SVD, SVD, DN,

Frestelser av den politiska makten

Den 28 maj godkände 1991 president Vaclav Havel i Tjeckoslovakien Sonning-priset för sitt bidrag till den europeiska civilisationen. Biennalen Priset har delats ut av universitetet i Köpenhamn sedan 1950. Detta är texten i Havels tacktal. Dåligt översatt av mig och mest Google.

Priset jag har hedrats med idag är oftast ges till intellektuella, inte politiker. Jag är naturligtvis vad som kan kallas en intellektuell, men samtidigt har ödet bestämt att jag befinner mig - bokstavligen över en natt - i vad som kallas en värld av storpolitiken.

Med din tillåtelse skulle jag vilja utnyttja min ovanlig upplevelse och försöka att kasta ett kritiskt öga av en intellektuell på fenomenet makt som jag har kunnat konstatera att det så långt från insidan, och särskilt på den typ av frestelsen att makten representerar.

Varför är det så att folk längtar efter politisk makt, och varför, när de har uppnått det, de är så ovilliga att ge upp?

För det första, människor drivs in i politiken genom att idéer om ett bättre sätt att organisera samhället, genom att tro på vissa värden eller ideal, vare sig de är felfria eller tvivelaktiga, och oemotståndlig lust att kämpa för dessa idéer och förvandla dem till verklighet.

För det andra, de är förmodligen motiveras av naturliga längtan varje människa har för självbekräftelse. Är det möjligt att föreställa sig ett mer attraktivt sätt att hävda din egen existens och dess betydelse än det som erbjuds genom politisk makt? I huvudsak, det ger dig en fantastisk möjlighet att skriva dina kommentarer, i vidaste mening, på din omgivning, att forma världen omkring dig i din egen bild, att njuta av den respekt som alla politiska uppdrag nästan automatiskt skänker den som innehar det.

För det tredje är det många som längtar efter politisk makt och är så ovilliga att bli av med det på grund av de många förmåner som är en nödvändig del av det politiska livet - även under de mest demokratiska förhållanden.

Dessa tre kategorier är alltid, jag har observerats, sammanflätade i komplicerade sätt, och ibland är det nästan omöjligt att avgöra vilken av dem dominerar. Den andra och den tredje kategorin, till exempel, brukar samlas under den första kategorin. Jag har aldrig träffat en politiker som kunde erkänna för världen, eller ens för sig själv, att han sprang för kontor bara för att han ville bekräfta sin egen betydelse, eller för att han ville njuta av de förmåner som följer med den politiska makten. Tvärtom, vi upprepar om och om igen att vi bryr oss inte om makten som sådan utan om vissa allmänna värderingar. Vi säger det bara vår känsla av ansvar för det samhälle som tvingar oss att ta på oss bördan av offentliga ämbeten. Ibland vet bara Gud själv om detta är sant, eller helt enkelt ett mer tilltalande sätt att motivera till världen och oss själva vår längtan efter makt och vårt behov av att bejaka, genom vår makt och dess räckvidd, att vi finns i ett verkligt giltig och respektabelt sätt.

Situationen blir mer komplicerad eftersom behovet av självbekräftelse är inte i huvudsak förkastligt. Det är i sig mänskliga, och jag kan knappt föreställa mig en människa som inte längtar efter erkännande, bekräftelse och en synlig manifestation av hans eget väsen.

Jag är en av dem som anser att deras tid i politiska uppdrag som ett uttryck för ansvar och plikt mot hela samhället, och även som ett slags offer. Men, observera andra politiker som jag känner mycket väl och som gör samma anspråk, jag känner mig tvingad om och om igen för att granska mina egna motiv och frågar om jag inte börjar bedra mig själv. Skulle jag inte vara mer mån om att tillgodose en förbisedd längtan efter självbekräftelse - en vilja att bevisa att jag betyder något och att det därför finns jag - än jag med rena public service? Kort sagt, jag börjar få misstankar om mig själv. Närmare bestämt min erfarenhet så långt med politiken och politikerna tvingar mig att ha dessa misstankar. I själva verket tvingar varje ny priset jag får mig att bli en grad mer misstänksam.

Den tredje kategorin av orsaker till önskar politisk makt - längtan efter fördelar kraften med sig, eller helt enkelt vänja sig vid dessa fördelar - förtjänar särskild uppmärksamhet. Det är intressant att se hur djävulska frestelser makt är, just i detta område. Detta görs bäst observerats bland dem av oss som aldrig har haft makt av något slag tidigare. Tappert använde vi att fördöma den kraftfulla för att njuta av fördelarna som fördjupade klyftan mellan dem och resten. Nu är vi själva vid makten.

Vi börjar, oavsiktligt men farligt, att likna på något sätt våra föraktliga prekursorer. Det stör oss, upprör det oss, men vi upptäcker att vi helt enkelt inte kan, eller inte vet hur man, sätta stopp för det.

Jag ska ge dig flera exempel.

Det skulle vara meningslöst helst för en minister att missa en viktig kabinett diskussion om en lag som kommer att påverka landet för årtionden framöver bara för att han har tandvärk och måste vänta hela eftermiddagen hos tandläkaren tills hans tur kommer. Så - med hänsyn till sitt land - han ordnar skall behandlas av en särskild tandläkare, någon han inte behöver vänta på.

Det skulle förvisso inte vara meningsfullt för en politiker att missa en viktig stat möte med en utländsk kollega bara för att han har hållits uppe av det nyckfulla kollektivtrafik. Så - han har en regering bil och en chaufför.

Det skulle förvisso inte vara meningsfullt för en president eller en premiärminister att missa ett sådant möte bara för att hans bil har fastnat i en bilkö, så han har särskild rätt att passera bilar som är framför honom eller att gå igenom rött ljus, och i hans fall trafikpolisen tolerera det.

Det skulle säkert göra något vettigt för en politiker att slösa värdefull tid svettas över spisen och laga en officiell måltid för en motprestation från utlandet. Så han har en personlig kock och serveringspersonal att göra det åt honom.

Det skulle säkert göra någon mening för presidentens kock att gå från slakteri till slakteri som en normal hemmafru i en postsocialist land i jakt på kött tillräckligt bra för att erbjuda utan skam att en viktig gäst. Så speciell leveranser av förnödenheter ordnas för framstående människor och deras kockar.

Det skulle säkert ha någon mening om en president eller en förstklassig tvungen att slå upp nummer i telefonboken själv och sedan fortsätta att försöka om och om igen tills han nådde den person eller tills linjen blev fri. Helt logiskt, så görs detta av en assistent.

För att summera: jag går till en särskild läkare, jag har ingen att köra bil, och min chaufför behöver inte tappa humöret går igenom Prag i en snigelfart. Jag behöver inte laga mat eller handla för mig själv, och jag behöver inte ens ringa min egen telefon när jag vill prata med någon.

Med andra ord finner jag mig själv i en värld av privilegier, undantag, förmåner, i en värld av VIP som gradvis förlorar reda på hur mycket smör eller en spårvagn kostar biljett, hur man gör en kopp kaffe, hur man kör en bil, och hur man kan placera ett telefonsamtal. Jag befinner mig på själva tröskeln av världen av den kommunistiska feta katter som jag har kritiserat i hela mitt liv.

Och värst av allt, allt har sin egen oantastlig logik. Det vore skrattretande och föraktliga för mig att missa ett möte som var intresserade av mitt land eftersom jag hade tillbringat min presidentvalet tid i tandläkarens väntrum eller köar för kött, eller nervöst slåss skröpliga Prag telefonsystemet, eller engagera sig i den hopplösa uppgiften att hitta en taxi i Prag när jag uppenbarligen inte från väst och därför inte har tillgång till dollar.

Men var ska jag börja logik och objektiv nödvändighet stoppa och ursäkter? Var börjar det intresse av landet stannar och kärlek privilegier? Vet vi, och vi är vid alla kan känna igen, det ögonblick när vi upphör att bli berörda av intressen i landet för vars skull vi tolerera dessa priviliges, och börjar bli berörda av de fördelar sig själva, vilket vi ursäktar genom att vädja intressen i landet?

Oavsett hur rent hans avsikter kan ursprungligen ha varit, det tar en hög grad av självkännedom och kritisk distans för någon vid makten - men välmenande i början - att inse det ögonblicket. Jag själv föra ett konstant och ganska misslyckade kamp mot de fördelar som jag njuter, och jag skulle inte våga säga att jag alltid kan identifiera det ögonblicket tydligt. Man vänjer sig saker, och gradvis, utan att vara medveten om det, kan du förlora din känsla av dom.

Återigen, att vara vid makten gör mig alltid misstänksam mot mig själv. Vad mera är, har jag plötsligt en större förståelse för dem som börjar tappa sin kamp med frestelser makten. I försök att övertyga sig själva att de fortfarande bara tjänar sitt land, övertyga de allt sig av något annat än sin egen förträfflighet och börjar ta sina privilegier för givet.

Det är något förrädisk, förvillande, och tvetydiga i frestelsen av makten. Å ena sidan ger politisk makt dig fantastisk möjlighet att bekräftas, dag ut och dag in, att du verkligen finns, att du har din egen obestridliga identitet, att med varje ord och handling du en lämnar en väl synlig markering på världen omkring dig. Men inom samma politiska makten och i allt som logiskt hör till det ligger en fruktansvärd fara: att samtidigt låtsas att bekräfta vår existens och vår identitet, kommer den politiska makten i själva verket berövar oss av dem.

Någon som glömmer hur man kör en bil, göra inköp, göra sig kaffe, och placera ett telefonsamtal är inte samma person som hade vetat hur man gör dessa saker hela sitt liv. En person som aldrig tidigare haft att titta in i linsen på en TV-kamera och har nu att lämna sina varje rörelse till sitt vakande öga är inte samma person han en gång var.

Han blir ett fången i hans position, hans förmåner, hans kontor. Vad bekräftar tydligen sin identitet och därmed sin existens i själva verket subtilt tar att identitet och existens ifrån honom. Han är inte längre har kontroll över sig själv, eftersom han styrs av något annat: genom sin position och dess krav, dess konsekvenser, dess aspekter, och dess privilegier.

Det är något dödande om denna frestelse. Under manteln av existentiell självbekräftelse är existensen konfiskerade, alienerade, deadened. En person förvandlas till en sten byst av sig själv. Bysten kan accentuera hans odödliga betydelse och berömmelse, men samtidigt är det inte mer än en del av en död sten.

Kierkegaard skrev Sjukdom intill döden. Tillåt mig att parafrasera er utmärkta landsman och mynt frasen "makt åt döden."

Vad kan vi dra slutsatsen av detta?

Absolut inte att det är olämpligt att ägna sig åt politik, eftersom politik är i princip omoraliskt.

Vad som följer är något annat. Politik är ett område av mänsklig strävan som ökar belastningen på moralisk känslighet, på förmågan att kritiskt reflektera över sig själv, på ett verkligt ansvar, om smak och takt, på förmågan att känna empati med andra, på en känsla av måttfullhet, på ödmjukhet. Det är ett jobb för blygsam människor, för människor som inte luras.

De som hävdar att politik är ett smutsigt hantverk ljuger för oss. Politik är arbete av ett slag som kräver speciellt rena människor, eftersom det är särskilt lätt att bli moraliskt besudlade.

Så lätt, faktiskt, att en mindre vaksam anda kanske inte märker händer det alls.

Politik, därför borde bedrivas av personer som är vaksamma, känsliga för den tvetydiga löfte om självbekräftelse som kommer med det.

Jag har ingen aning om jag är en sådan person. Jag vet bara att jag borde vara, eftersom jag har accepterat detta ämbete.

Tror ni att Håkan och de andra inom topppolitiken har dessa kloka ord uppspikade på sin vägg i arbetsrummet? Jag tror det inte.

Media: DN, SVD, Expressen, AB,

7 Oktober, Svart dag för demokratin i Sverige

Man kan gotta sig åt knohultarn nu när han kråmar sig och slingrar sig som den värsta orm för att komma ur greppet som prassel och sociala media kopplat på honom. Nu kommer mer fram och bilden likaså på en person som tappat kontakten med marken och hur kunde han ens bli nominerad? Inser inte S-ledningen att man måste ha ledare med intelligens, oklanderligt förlutet och passion. Nu fick man 1 av 3 kanske.....

Men om man tänker 2 steg till är det egentligen sorgens dag då vårt demokratiska system bygger på att de vi väljer kan fatta klokare beslut än vi själva, annars faller systemets legitimitet och man kan verkligen fråga sig om Juholt har den intellektuella kapaciteten. Jag är tveksam och ännu mer tveksam blev jag efter hans facebook inlägg som på eländig Svenska förvirrar oss ännu mer

”För en mån sedan fick jag besked att jag gjort fel. Sedan dess har jag gjort allt jag kan för att göra rätt, men förgäves. Igår sa Riksdagen att de inte hade ngt krav på mig. Väldigt förvirrande, trots det betalade jag det kvällstidningarna tyckte jag borde göra”

Trist för alla gräsrötter med genuint politiskt intresse som tex Högberg att nästan få löpa gatlopp i underbart vackra Vimmerby. Stå på dig Peter och du vet att stubben bredvid mig i exilen i skogen är ledig! Ävenså till mitt i steget Johan!

Girighetens kolportör

Jag har ju redan för flera månader sedan utnämnt Håkan Juholt till en Lame Duck dvs han var redan då vingskjuten och frågan var bara när sossarna skulle plocka honom. I och för sig hade jag ju för över ett år sedan utnämnt honom till en lokal maffiaboss i Oskarshamn då den staden förtjänar att granskas hårdare av media och polis då korruptionen i Göteborg är en västanfläkt mot den i Oskarshamn.

Men men jag kan som idag tycka lite synd om Håkan bråkan som aldrig fick en chans utan nu verkar fullständigt myteri förekomma då Ilmar och Mållgan har gått över till SD enligt vissa eller fått markkontakt enligt andra och tycker att vi gott kan utvisa kriminella och inte sätta dom i Svenska fängelser först.

Men men omtanken om Håkan vissnar och han är girighetens kolportör som Palme skulle ha sagt om han levt. Vad Erlander skulle ha sagt om dagens sossar vill vi nog inte veta.

Vi kan ju avsluta med vad Håkan tyckte om sig själv innan han blev vald: ”Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapaciteten politiskt ­eller socialt att ställa mig först i Sveriges största politiska parti. Jag inser min begränsning.”

Media: DN, DN1, SVD, AB
Bloggar: Anybody, tokmoderutten, gråsälen,

De förnekar sig aldrig

Så då har herr Juholt kommit ut ur garderoben som en som tar för sig och knallar runt på gränsen till det tillåtna. Vem är förvånad? Han sällar sig till den illustra skaran av Göran Persson, Annika Billström, Per Nuder, Ulrica Messing, Mona Sahlin, Wanja Lundby Wedin, Sven-Otto Littorin osv osv. Vad har alla dessa personer gemensamt. Jo en sak, de anser sig vara viktigare än oss andra. Ett annat ord är narcissist och frågan vi ska ställa oss är varför dessa personer hela tiden kommer fram och roffar åt sig när det är dom saktmodiga vi egentligen borde ha som beslutar om det gemensamma.

citat "- Det skadar nog oss politiker som kollektiv för det finns en bild av att vi gör allt vi kan för att roffa åt oss, men jag kan inte mer än säga att jag inte haft något uppsåt."

Snälla lilla håkan bråkan, om vi företagare gör samma misstag så blir boten 40% på beloppet oberoende om vi kände till saken eller inte. När ni i samhällseliten gör samma sak så vill ni oftast inte ens gottgöra som Billström och Persson eller spelar ni dumma som du nu.

Borde vi inte ändra om i vår demokrati så att de som ser efter andra kommer fram istället?

När ska de saktmodiga styra världen?

Nu har det tydligen uppmärksammats mer: dn, svd, expressen, gp,

Narcissisten Birro förnekar sig aldrig

Det är nästan komiskt att läsa om Birro och nu hans senaste snyftartikel då han ville i all välmening förnedra Göran Hägglund med att sparka honom som ordförande för kristnazisterna och det slutade med att han fick sparken från TV4 istället och är inte längre aktuell som kandidat i KD.

Jo så här är det Birro. Du hade passat utmärkt som politiker i dagens system då allt kretsar kring dig och din egen vinning. Om du endast en enda gång tänker på det kristna budskapet så ska du se att det innehåller saker som ge till andra. På vilket vis kan en smutsig intern maktkamp där Odellen är förbannad på Hägglund vara något som på något vis lyfter dig, KD eller Sverige. Girighet är en av de 7 dödssynderna om du inte visste det innan.

Om du nu är så politiskt intresserad så varför inte börja i botten med att servera kaffe till de idag etablerade politikerna eller tycker inte du som så många andra av oss att dagens politiska system har ballat ur och allt handlar om egen vinning och att du med detta sällar sig till alla dom andra opportunisterna som det finns alldeles för gott om.

Staten och kapitalet - Joe Hults version

Tänkte ju inte skriva mer om denna lame duck men dagens debattartikel i DN förändrar saken. Det är j nästan komiskt, nej fel fullständigt komiskt att Juholt nu vill vara företagarnas vän. För er som inte vet så har Oskarshamn, Juholts hemkommun där sossarna alltid styrt 2006 varit sist i näringslivsrankingen för Sverige. Ni läste rätt efter alla Norrlandskommuner och som granne har dom Mönsterås som i vissa rankingar kommer som nummer 3 och Västervik som är en gasell och klättrar i rankingen 30 placeringar varje år minst. Vad gjorde Oskarshamn när du fick denna inte så lite hemska utmärkelse? Absolut ingenting. De ligger fortfarande i botten och anledningen till detta är att de verkligen inte bara pratar socialism utan driver den i verkligheten dvs om man tar bort maknadsekonomin så ersätts den med nepotism och svågerpolitik precis vad som hände i f.d Sovjet som än idag är ett helkorrumperat samhälle. Sålunda får Scania bygga ut hus utan bygglov, kompisar får jobb utan kvalifikationer osv osv i all oändlighet.

Som ni ser på bilden ovan så är Oskarshamns kommunalråd, Peter nära vän till Juholt så han kan inte svära sig fri från utvecklingen lokalt eller rättare sagt bristen på utveckling.

Så precis som vid den andra tuffa tiderna så plockas småföretagarna ut ur garderoben och ska gullas med då dessa moderna fattighjon som inte har något socialt skydd ska då plötsligt rädda landet. I övrig tid är vi bara skattesubjekt.

Tvi vale för denna dubbelmoral!

Climate talibans strikes again!

Så är det faktiskt. Det verkar som om det är upp till oss fristående politiska bloggare att syna framförallt miljöpartiets förslag då prasselmedia verkar totalt ha frånsagt sig sitt ansvar. Nu kommer en debattartikel om deras budgetförslag och som en total överraskning vill dom höja skatten... skojade bara, detta parti är ju inget annat än ett socialistiskt parti som när muren föll gick från att vara socialister till miljötalibaner. Allt i ett enda syfte, att kontrollera oss andra. Se bara hur Tysklands förre utrikesminister Joschka Fischer, dom gröna, stod på barrikaderna under 70 talet, bytte till kostym och vips var han en miljötaliban. Det är han på bilden ovan och att makt och sex går hand i hand är väl ingen som förnekar!

Nu med den kunskapen kan vi åter se på deras budgetmotion:

Citat "Det ger möjlighet till en energismart upprustning av miljonprogrammens bostäder och av många småhus" Vem av deras representanter bor i något av de så omhuldade miljonprogrammen? Ingen, noll, zip, zero. Ändå ska dessa renoveras så att ghettofiseringen bara fortsätter. Detta är inget annat än ren förakt för vanliga människor.

Citat "Mot denna utveckling sätter Miljöpartiet upp målet att Sverige 2030 ska drivas av 100 procent förnybar energi." Är ju så dum att den inte ens går att argumentera emot. Kan lugnt konstatera att språkrörets egen båt värms med svavelosande olja. Vore inte helt fel att börja på egen bakgård. För er som inte vet så är CO2 ren bluff ( ingår ju i fotosyntesen ) men H2SO4 eller H2SO3 svavelsyrlighet ett reellt hot mot våra sjöar och Östersjön.

När det gäller tåg så blir det ännu tokigare, citat "Men de problem som växt ur decennier av nonchalans kan inte lösas genom tillfälliga satsningar" Ni har faktiskt suttit och påverkat regeringen mellan 1998 och 2006 och hade då precis denna roll som ni nu anklagar alliansen för.
Vidare så drev er gamla språkrörskollega Botniabanan hårt och den kan ju ses som hans verk. Denna bana är inget annat än en stort fiasko som dels förstörde den unika våtmarken söder om Umeå ( ni vet natur och sånt som ni kan se när ni sitter på flyget mellan alla era möten och tittar ut ) och ännu värre järnväg görs ju av betong och stål vilket driver på CO2 halten i atmosfären. Så denna Botniabana kan inte ens ni kollektivt klimatkompensera för om ni så höll på i tusen år.

Jag har sagt det förut och säger det igen, Miljöpartiet är landsbygdens fiende nummer 1!

Centern och alliansen pissar på oss

Det kan ju tyckas vara en lite drastisk rubrik men att tillsätta Annie Lööf som näringslivsminister, 28 år gammal och ingen som helst arbetslivserfarenhet själv är ett hån mot alla oss som arbetar och knogar och bidrar till samhällets utveckling med våra surt ihoptjänade slantar. hur dom kom på iden att centern gamla bondeförbundet kunde tas över av de 13 edsvurna i stureplanscentern och helt ignorera sin själ som Rune Lanestrand så väl beskriver här. Så enkelt har vi nu gått från Maud som ska ha en eloge för att aktivt bidragit till att bryta 70 års socialdemokratisk dominans, men som uträttar ingenting som näringsminister till en som aldrig uträttat någonting någonsin. hennes debut har ju inte heller gått sådär bra utan hon har hamnat direkt på floskeltoppen och lär stanna där tills hon blir utburen från departementet.

Dock så har hon granskats mer i detalj än det andra wonderkiddet, Fridolinskan men det beror väl på att journalisternas politiska sympatier. Dessa besserwissrar visar dagligen hur vårt demokratiska system har förfallit.

Polisens förfall del 2.

Ida så fortsätter DN sin granskning av polisen och surprise surprise de hittar att polisen skönmålar sin statistik så att uppklarningen ser bättre ut än den är. Detta fattar vilken person som helst att den är felaktig då om man någon gång kommer i kontakt med polisen som målsägare, snabbt inser att du är en börda en böld i deras annars så fina värld och det bästa vore om du snabbt försvann. Själv har jag slutat att polisanmäla då vad hjälper det om det samma dag avskrivs?

Hur kunde det då gå så illa. Jag har skrivit om det många gånger tidigare och förstatligandet plus politiseringen under 60 och 70 talet orkestrerat av Olof Palme är förklaringen enligt mig. Palmes lydiga gosse Leif GW Persson, Rikspolisstyrelsens enda professor i kriminologi som kunnat sitta och ta ut en lön utan att prestera en enda vetenskaplig alster under hela sin yrkeskarriär på RPS. Han om någon är sinnebilden på förfallet och det är gåta att han inte får löpa gatlopp i media och ställas till ansvar. Istället frågar dom honom om den felaktiga statistiken precis som om han inte bär ett stort ansvar för den eländiga utvecklingen.

Symptomatiskt för utvecklingen och en universell sanning är att skjuta budbäraren och när en polis grundladskyddat "golade" om utvecklingen blev han kallad till sin polischef Onshagen som krävde att få veta vem som snackat ( grundlagsbrott ). Givetvis skyddas Onshagen av som polismästare, f.d dagisfröken Götblad som har skrivits om på denna blogg här och här.

Peter Wolodarski skriver "Vad som nu behövs är en haverikommission som gör en heltäckande analys med förslag till åtgärder som säkerställer att statens våldsmonopol fungerar." Kan inte annat än att hålla med. Om detta inte sker så är det snart dags att ifrågasätta statens våldsmonopol dvs gå tillbaka cirka 700 år i utvecklingen och låta den starke klanhövdingen härska oinstränkt. ( Det var Birger Jarl som ändade klanväldet i Sverige genom att helt enkelt slå ihjäl hövdingarna ). Detsamma tycker även jag.

Kristoffer Örstadius på bilden ovan ska ha en eloge att han ägnar sig åt det som en journalister ska ägna sig åt, dvs granska makten och inte vara ett relä för nyhetsbyråer och skvaller.