Idag har det kommit ut nya opinionsundersökningar som visar att det är jämnt skägg mellan blocken men att kräftgången för (S) fortsätter.
Om vi se på den senaste tidens skandaler kan man ställa sig frågan om detta är enskilda händelser eller om det finns ett mönster. Bert Karlsson har skrivit en mycket bra artikel i Expressen. När Partiets grundare August Palm fick sitta i fängelse 3 månader så yttrade han detta "Vi hava en usel regering och dåliga representanter i riksdagen som ingenting begripa av arbetarnas och den betrycktes sak". Känns det igen, det kunde lika gärna vara sagt idag 2009 som 1886.
Jag fick ett mycket bra mail från en vän som uttryckte sig så bra att jag lägger in det i sin helhet.
Och slutligen Wanja - nä, för mig är hon bara ett symptom, precis som Ebbe på sin tid, för en inavlad partikultur som blivit sig själv nog, i vanlig oordning upphöjer enstaka tveksamma karaktärer till "överstepräster" eller bara partimaskotar som gör som de vill, och vägrar inse att tiden sprungit ifrån dem, där de fattat posto vid vägkanten. Sorgligt tycker jag, egentligen uppvuxen med (S)-värderingar om lika rätt och lika möjligheter för alla, samtidigt som jag aldrig kommit sams med perspektivet att alla ska göra likadant och på given order och lämna tänkandet & bestämmandet åt (S)torebror. Jag tror att återuppbyggnaden av det folkliga förtroendet kommer att ta minst femton år, om det alls är möjligt - man får ju tänka på att förfallet började redan med Palme som nog hellre borde blivit utrikes- än statsminister sett till engagemangs- och talangområden (inrikespolitiskt var han ju närmast en katastrof i de flesta avseenden...), och särskilt demokratiskt sinnat har inte partiet varit sedan det säkrade sin egen makt på 30-talet efter ultrahögerns misslyckade krig mot arbetarna. Allsmäktige Persson blev nog det slutliga demokratisammanbrottets konsekvens - hm. Tja. Samma mönster som i vilken sydamerikansk bananrepublik eller frisläppt afrikansk ex-koloni som helst där folkliga ledare blir de nya diktatorerna (även om S klätt härskarnäven i silkeshandske), inget som Wanja L-W eller ens Mona kan lastas ensamma för när internkorruptionen pågått i decennium efter decennium.
Intressant att se att min vän och Bert har precis samma slutsats. Det är inte Mona och Wanja det är fel på utan de är symboler för ett system som gått snett, mycket snett. Denna kris accelererar med krisen då idelösheten är monumental från oppositionens och alliansens sida. Vi riskerar att gå från 2/3 samhället till ett 90/10 samhäller ungefär som i Sydamerika och det enda de i politikeradeln bryr sig är att själva få sitta vid köttgrytorna eller sin avkomma.
Media: AB, EX, DN, SVD, SVD1, HD,
Jag fick ett mycket bra mail från en vän som uttryckte sig så bra att jag lägger in det i sin helhet.
Och slutligen Wanja - nä, för mig är hon bara ett symptom, precis som Ebbe på sin tid, för en inavlad partikultur som blivit sig själv nog, i vanlig oordning upphöjer enstaka tveksamma karaktärer till "överstepräster" eller bara partimaskotar som gör som de vill, och vägrar inse att tiden sprungit ifrån dem, där de fattat posto vid vägkanten. Sorgligt tycker jag, egentligen uppvuxen med (S)-värderingar om lika rätt och lika möjligheter för alla, samtidigt som jag aldrig kommit sams med perspektivet att alla ska göra likadant och på given order och lämna tänkandet & bestämmandet åt (S)torebror. Jag tror att återuppbyggnaden av det folkliga förtroendet kommer att ta minst femton år, om det alls är möjligt - man får ju tänka på att förfallet började redan med Palme som nog hellre borde blivit utrikes- än statsminister sett till engagemangs- och talangområden (inrikespolitiskt var han ju närmast en katastrof i de flesta avseenden...), och särskilt demokratiskt sinnat har inte partiet varit sedan det säkrade sin egen makt på 30-talet efter ultrahögerns misslyckade krig mot arbetarna. Allsmäktige Persson blev nog det slutliga demokratisammanbrottets konsekvens - hm. Tja. Samma mönster som i vilken sydamerikansk bananrepublik eller frisläppt afrikansk ex-koloni som helst där folkliga ledare blir de nya diktatorerna (även om S klätt härskarnäven i silkeshandske), inget som Wanja L-W eller ens Mona kan lastas ensamma för när internkorruptionen pågått i decennium efter decennium.
Intressant att se att min vän och Bert har precis samma slutsats. Det är inte Mona och Wanja det är fel på utan de är symboler för ett system som gått snett, mycket snett. Denna kris accelererar med krisen då idelösheten är monumental från oppositionens och alliansens sida. Vi riskerar att gå från 2/3 samhället till ett 90/10 samhäller ungefär som i Sydamerika och det enda de i politikeradeln bryr sig är att själva få sitta vid köttgrytorna eller sin avkomma.
Media: AB, EX, DN, SVD, SVD1, HD,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar